När man talar om radikalisering i Sverige handlar debatten nästan alltid om unga män i storstäderna. Samhället fokuserar på stadsungdomar som riskerar att dras in i våldsbejakande miljöer. Det är rimligt. Men samtidigt missar vi en annan växande grupp: socialt isolerade äldre män utanför storstäderna.
De syns överallt på nätet. Män – ofta boende på landsbygden eller i småstäder – som tillbringar stora delar av sina dagar framför sociala medier, Youtube-kanaler och kommentarsfält där världen förklaras genom konspirationer, förräderi och ständiga hotbilder. Där samhällets alla problem sägs bero på invandrare, feminister, “globalister”, klimatforskare eller “eliter”. Där varje nyhet blir ännu ett bevis på att landet håller på att gå under.
De flesta av dessa män är inte våldsamma. Men många verkar ensamma, bittra och djupt olyckliga.
Detta är inte bara en politisk fråga. Det är också en fråga om psykologi, social isolering och folkhälsa.
Historiskt hade Sverige starkare sociala sammanhang:
föreningsliv, studiecirklar, folkrörelser, arbetsplatser, fackföreningar och lokala gemenskaper. Idag lever många människor betydligt mer atomiserade liv. För äldre män på landsbygden kan pensionering, skilsmässor, dödsfall och social reträtt skapa en farlig kombination av ensamhet och identitetsförlust.
Internet fyller då tomrummet.
Men nätets politiska konfliktmiljöer erbjuder en destruktiv sorts gemenskap. Där belönas ilska, indignation och grupptänkande. Algoritmer matar människor med allt starkare innehåll. Små extrema miljöer upplevs som stora och normala. Resultatet blir ofta ännu mer bitterhet, mer misstänksamhet och djupare isolering.
Borde vi inte tala mycket mer om detta?
Sverige behöver fler sociala och bildande miljöer där människor kan återknyta till samhället och till andra människor.
Varför finns inte fler uppsökande verksamheter för ensamma äldre män på landsbygden?
Varför satsar vi inte mer på:
– studieförbund så att dessa kan utvecklas även bortom storstäderna
– folkhögskolor
– lokala mötesplatser
– mer tillgänglig vuxenutbildning
– mer kulturverksamhet på landsbygden
– sociala gemenskaper offline
…för grupper som riskerar att fastna i digital isolering och ständig politisk affekt?
Kunskap, gemenskap och mänsklig kontakt är ofta det bästa motgiftet mot svartvitt tänkande och konspiratoriska världsbilder.
Vi talar mycket om hotet mot demokratin. Men vi talar för lite om den ensamhet och meningslöshet som ibland göder det.
Jag vet att detta kan låta fördomsfullt, men det är inte mer fördomsfullt än att arbeta i s.k. “utanförskapsområden” i storstäderna. Problemen med asociala ungdomsgäng på landsbygden är välkänt, men man missar de äldre.
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
