Sedan 1980 har det skett en stadig överföring av medel från offentlig sektor och till det privata, där de som har mycket har fått mest. Det är politisk vilja (eller ovilja) som ligger bakom detta. Det är politiska beslut som orsakat den urholkning av det trygga samhället som vi alla känner av.
För flera år sedan publicerade Johan/Jenny Ehrenberg ovanstående tabell i Ekonomihandboken. Den visar hur mycket den offentliga sektorn förlorat som andel av BNP mellan 1980 och 2010.
Klassperspektiv har undersökt hur det ser ut idag. (Källorna presenteras nedan.)
Vi kan konstatera det följande:
Denna relativa utholkning av offentliga sektorn har fortsatt.
Om den offentliga andelen av BNP 2025 hade legat kvar på ungefär 2010 års nivå, skulle det som satsats på offentlig sektor (framför allt välfärden, men även försvar, polis, etc) ha motsvarat cirka 130–190 miljarder kronor mer år 2025.
Om den offentliga andelen av BNP 2025 hade legat kvar på ungefär 1980 års nivå, skulle det som satsats på offentlig sektor ha motsvarat cirka 600–1 000 miljarder kronor år 2025.
Kom ihåg det nästa gång nedskärningar diskuteras, när de styrande säger att “det finns inga pengar”.
Vi kunde ha haft 600–1 000 miljarder kronor mer till offentlig sektor. I år.
Vi kan jämföra det med följande utgiftsposter i år:
- Hela sjukvården i Sverige – ca 500–600 miljarder
- Hela grund- och gymnasieskolan – ca 300–350 miljarder
Anledningen till att den offentliga sektorn – grunden för det trygga Sverige – har utholkats, är att de olika regeringarna valde att tro på nyliberalismens dogmer. Nu har dessa visat sig vara en naiv, orealistisk dröm. Men vi står kvar med arvet av den misslyckade nyliberalismen. Och även om inget riksdagsparti idag längre hyllar nyliberalismen som förr, så är det inget av dem som har som målsättning att bygga upp det som de förstört för oss med sitt nyliberala experiment.
Och var så säker – de som naivt hyllade och jublade över den orealistiska nyliberalismen förr i tiden, de kommer att anklaga envar som vill bygga upp det förstörda igen för “naivitet”. De som bär ansvar, tar inte ansvar för vad de gjort.
Källor:
SCB (nationalräkenskaper):
https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/nationalrakenskaper/
Ekonomifakta (sammanställd serie):
https://www.ekonomifakta.se/sakomraden/offentlig-ekonomi/offentlig-sektor/offentliga-sektorns-utgifter/
Själva beräkningen:
Skillnad i andel: ca 2–3 procentenheter
BNP: ca 6 400 miljarder
→ 0,02–0,03 × 6 400 ≈ 130–190 miljarder kr
Inpass: BNP-utveckling 1980-2025:
Sveriges BNP har ökat med ungefär +100–120 % i reala termer 1980-2025. Ekonomin är alltså ungefär dubbelt så stor som 1980.
Huir det sett ut om offentliga sektorns andel av BNP varit på 1980 års nivå hela tiden, går inte att säga.
Om en större offentlig sektor satsar på sådant som ökar produktiviteten kan BNP bli högre än annars, t.ex. genom:
– utbildning och kompetens
– sjukvård (friskare arbetskraft)
– infrastruktur
– forskning och innovation
– tidiga insatser som minskar framtida problem
Men samtidigt kan en större offentlig sektor i ett kapitalistiskt samhälle innebära:
– högre skatter
– mindre privat kapitalbildning
Forskningen visar att det finns ingen enkel linje.
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
