Vänsterpartiet har mördat Rosa Luxemburg en gång till

År 1914 stod Europas mäktigaste arbetarparti – tyska socialdemokraterna – inför sitt största moraliska prov. När kejsaren krävde pengar till kriget röstade SPD ja. Med argumentet att “försvara Tyskland mot tsarismens tyranni” svek de den internationella solidariteten och valde nationens gevär framför klassens röster. Rosa Luxemburg kallade det ett förräderi. Hon fick rätt. Vi vet alla vad hon skulle sagt till dagens vänsterpartister.

111 år senare står vi inför ett liknande ögonblick. I Sverige 2025 röstade Vänsterpartiet – det parti som i årtionden kämpat mot NATO, militarism och imperialism – ja till att satsa över 300 miljarder kronor på att bygga upp krigsmakten. De gjorde det med orden “det är en farlig värld” och “vi måste försvara Sverige”. Historien upprepar sig – inte som fars, utan som mardröm.

Det är inte vårt samhälle som rustas – det är deras stat
Men det som ska försvaras är inte vårt samhälle. Det är inte folket, naturen eller vår gemensamma framtid. Det som ska försvaras är den svenska staten – en stat djupt integrerad i det globala kapitalistiska systemet, styrd av en hänsynslös överklass som aldrig tvekat att offra välfärd, miljö eller mänskliga rättigheter för sin makt och sina vinster.

Allierade med världens värsta krigsmakt
Sverige är idag en del av NATO – en aggressiv militärallians dominerad av gamla kolonialmakter som gång på gång visat sin brutalitet: Kosovo, Irak, Libyen, Afghanistan. Med världens mest krigiska land, USA, i spetsen. Det USA som just nu bombar Iran och samtidigt förser Israel med vapen till ett folkmord mot civila i Gaza. Det är med dessa krafter den svenska krigsmaktens lojaliteter nu binds samman. Och det är denna krigsmakt Vänsterpartiet vill rusta upp.

När hotbilder används för att gömma svek
Det är lätt att tappa fotfästet när hotbilder målas upp, när fienden alltid tycks stå vid dörren. Men just då prövas ryggraden. Och en vänster utan ryggrad, utan mod, är bara en vindflöjel i kamouflagefärg.

Rosa Luxemburg visste bättre
För Luxemburg var det aldrig en fråga om att blunda för våldet. Hon förstod mycket väl vad tsarismen var. Men hon visste också detta: man kan inte försvara frihet genom att försvara det system som föder krigen. Att hälla pengar över generaler och upprusta samma militärallians som bombat sönder världen – det är inte “försvar”. Det är kapitulation.

Från röd fana till blå hjälm
Vänsterpartiets försvar av sin vändning är slående likt SPD:s 1914: “vi måste skydda oss”, “om vi säger nej blir vi irrelevanta”, “vi gör det på vårt sätt”. Men inget av detta förändrar det grundläggande: en vänster som röstar för upprustning är inte längre en fredsrörelse.

Valet står kvar: socialism eller barbari
Det handlar inte om naivism. Det handlar om princip. Om vi på allvar tror att klimatkrisen, demokratins tillbakagång och välfärdens sönderfall är vår tids största hot – varför då lägga hundratals miljarder på vapen? Varför ställa sig bakom ett militärblock som konsekvent krossat varje möjlighet till verklig fred?

Vi är många som inte köper berättelsen. Vi ser att kriget alltid kommer med flaggan i handen och samförstånd i tonläget. Och vi minns Luxemburgs ord: “socialism eller barbari.” För varje gång vänstern tystnar när kanonerna talar, förlorar vi en del av det som gjorde den värd att lyssna på från början.

Det är inte för sent att säga nej
Historien dömer hårt, men rättvist. SPD:s svek blev till dödsmarcher i skyttegravar. Vänsterpartiets eftergift kan bli till gravens tystnad för oss alla.

Rosa Luxemburg mördades av militarister i Berlin 1919. Nu har Vänsterpartiet i Sverige mördat henne en gång till. Snälla vänsterpartister, använd aldrig Rosa Luxemburg i arrangemang igen. Ni är hennes mördare. En gång till. Var och en av er.