Så kan storkriget undvikas

Det finns ett alternativ till det storkrig som vi verkar driva mot – och det är ett alternativ som en tidigare generation i Europa har gett oss.

Hela Europa lever i skräck för ett kommande storkrig. Det är akut nödvändigt att dra lärdom av tidigare försök av mänskligheten att avvärja storkrig. Två år före första världskrigets utbrott samlades Andra Internationalen till möte i Basel, Schweiz. På det mötet kom de socialistiska partierna överens om att de i sina respektive länder skulle arbeta för att förhindra ett kommande storkrig genom att mobilisera arbetarklassen. Även om de socialdemokratiska ledarna svek sitt fredslöfte, visar denna konferens att första världskriget – och därmed också det andra – mycket väl hade kunnat avvärjas. Det grundläggande som krävs är att folken vänder sig bort från sina makthavare och direkt till varandra.

Andra Internationalens möte i Basel, Schweiz, år 1912 var ett betydelsefullt ögonblick i den internationella arbetarrörelsens historia, särskilt i förhållande till den ökande risken för ett storkrig i Europa.

Bakgrund:

• Andra Internationalen (1889–1916) var en internationell organisation som samlade socialistiska partier från hela världen.
• Vid denna tidpunkt ökade spänningarna i Europa på grund av kapprustningen, allianssystemen och flera kriser (bland annat Balkankriserna).
• Socialisterna såg krig som ett resultat av kapitalismens och imperialismens strävanden och ville ena arbetarklassen mot ett kommande krig.

Mötet i Basel, 1912

• Mötet ägde rum den 24–25 november 1912 i Basel, Schweiz.
• Det var ett extraordinärt kongressmöte med fokus på det akuta hotet om krig, särskilt på grund av spänningarna på Balkan efter Balkankrigen.
• Mötet samlade flera framstående socialistledare, bland annat:
  • Jean Jaurès (Frankrike)
  • Rosa Luxemburg (Tyskland)
  • Vladimir Lenin (Ryssland)
  • Karl Kautsky (Tyskland)
• En modell som lyftes fram var hur de svenska och norska arbetarklasserna i samband med unionsupplösningen 1905 på egen hand såg till så att det inte blev det krig mellan broderfolken som den svenska överklassen ville ha. Läs om detta i Vilhelm Mobergs bok Soldat med brutet gevär (ett bra föremål för en freds-bokcirkel!).

Vad beslutades?

• Gemensamt motstånd mot kriget: Delegaterna lovade att de socialistiska partierna i sina respektive länder skulle arbeta för att förhindra ett kommande storkrig genom att mobilisera arbetarklassen.
• Generalstrejk som vapen: En av de föreslagna metoderna var att organisera generalstrejker och andra massaktioner om ett krig skulle bryta ut.
• Anti-imperialism: Mötet betonade att krig inte låg i arbetarklassens intresse, utan endast gynnade kapitalister, vapenindustrin och koloniala makter.
• Fred och internationalism: Kongressen antog en starkt pacifistisk resolution som fördömde imperialism och nationalism.

Vad hände sedan?

Trots löftena på kongressen i Basel, föll den internationella solidariteten samman när första världskriget bröt ut 1914. De flesta socialdemokratiska partier, särskilt i Tyskland och Frankrike, valde att stödja sina respektive regeringar och röstade för krigskrediter i parlamenten.

• Jean Jaurès, en av de starkaste rösterna för fred, mördades i juli 1914, vilket var en symbolisk förlust för fredsrörelsen.
• Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht var bland få som fortsatte att motsätta sig kriget och ledde motståndet inom den tyska vänstern, vilket senare bidrog till bildandet av Spartakusförbundet och KPD (Tysklands kommunistiska parti).

Konsekvenser för Andra Internationalen:

• Mötet i Basel 1912 blev det sista stora försöket att upprätthålla internationell solidaritet inom arbetarrörelsen före första världskriget.
• Andra Internationalen kollapsade 1914 när medlemsorganisationerna ställde sig bakom sina respektive nationella krigsinsatser.

Lärdomar

Det finns flera lärdomar av Baselmötet och dess efterföljd. Här är några av de viktigaste:

1. För det första står det helt klart att ett konsekvent agerande av de socialdemokratiska ledarna i Andra internationalen hade kunnat förhindra första världskriget. Därmed hade också andra världskriget, och den med det förbundna Förintelsen, aldrig inträffat. Inte heller kalla kriget.
2. Lärdomen av sveket mot Baselöverenskommelsen utgör i sig en förödande dom över den klassiska socialdemokratiska parollen om att “man inte får vara för radikal”; det var just rädslan för att vara radikal som öppnade portarna till första världskrigets blodbad, och i förlängningen även andra världskriget och Förintelsen. När radikalism präglar samtiden inneböär rädsla för egen radikalitet att vika undan för fiendens radikalitet. Socialdemokraternas rädsla för att vara “för radikala” släppte fram högersidans radikalitet.
3. En framgångsrik fredsrörelse måste gå till roten med kriget, som är kapitalismen. Eftersom detta innebär ett ifrågasättande i grunden av hela det borgerliga, kapitalistiska systemet, måste de som går i täten också komma från den enda samhällsklass som inte har några band till kapitalistklassen, arbetarklassen.

Sprid denna artikel till dina vänner och bekanta, diskutera den med varandra. Det är bara vi tillsammans som kan avvärja det kommande storkriget. Läs gärna denna artikel också.

Kontakta klimatomsorg@gmail.com för att få veta mer om forum för enkla samtal där människor utan att binda sig till något kan mötas för att prata om sin oro över utvecklingen och om vad vi kan göra. Sprid detta till fler.