Keep you doped with religion and sex and TV
And you think you’re so clever and classless and free
But you’re still fucking peasants as far as I can see
A working class hero is something to be
– John Lennon, Working Class Hero.
Finns arbetarklassen? Finns överklassen? Det finns de som vill låtsas som om det inte finns några samhällsklasser. Som om fabriksägaren som flyttar företaget till ett låglöneland för att öka sin privata vinst och alla arbetare som förlorar jobbet på grund av detta tillhör samma klass, har samma makt och inflytande; som om alla vi som berövas sammanlagt 80 miljarder kr om året på grund av bankernas räntegap (skillnaden mellan in- och utlåningsränta) tillhör samma klass, har samma makt och inflytande som bankernas ägare som gör så här.[1]
– Men är det inte bara kommunister som använder begreppet klass? är en vanlig invändning.
Ja, det är en myt som sprids av överklassen och dess megafoner. Men så förhåller det sig inte. “Klass” är inte ett politiskt slagord, utan en samhällsvetenskaplig term som används internationellt. Här bara några exempel från den svenska samhällsdiskussionen:
“S måste förtjäna stödet från arbetarklassen”, skriver Susanna Gideonsson i socialdemokratiska Aktuellt i Politiken i maj 2024.[2]
“Arbetarklassen är inte bara vita män i blåställ”, skriver Zandra Michal på den socialdemokratiska plattformen Rörelsen i mars 2024.[3]
” Försämra inte a-kassan för arbetarklassen”, skriver Niklas Blomqvist i LO-Bloggen i maj 2024.[4]
Till och med arbetsköparnas tankesmedja Timbro kan ibland inte hålla masken. “Nu finns ett helt annat fokus på att attrahera och mobilisera en väljarbas bestående av arbetarklassen”, råkar Thea Erlandsson skriva i Timbro den 22 juli 2024.[5] Hoppsan!
Vem gynnas av detta?
“Vem gynnas av detta?” var den fråga romanfiguren Sherlock Holmes alltid ställde sig. Ja, vem gynnas av att folk tror att bankägarna och de som utsugs av banken tillhör samma samhällsklass, har gemensamma intressen? Det har alltid legat i överklassens intresse att förneka existensen av klasser. De personer i arbetarklassen som luras att tro att det förhåller sig så, blir förstås lättare att kontrollera. De som inser att det finns motsatta klassintressen och att alla i arbetarklassen måste hålla ihop solidariskt, blir svårare för överklassen att kontrollera. Så enkelt är det.
Det fackliga idéinstitutet Katalys har skrivit en ganska bra rapport, “Klass i Sverige”, som diskuterar vad klass är. (Länk nedan.[6]) Rapporten hänvisar till den definition sociologen Erik Olin Wright gett av begreppet arbetarklass:
Vad andra har bestämt
Lönearbetare som har positioner “som inte bygger på ägande eller befogenheter att fatta beslut om produktion eller andras arbete. Dessa positioner kräver inte heller väsentliga expertkunskaper och arbetsuppgifterna har en låg grad av självständighet med få karriärmöjligheter. De [har] underordnade positioner i vilka de arbetande förväntas utföra vad andra har bestämt och dessutom oftast hur det ska utföras och när. Dessa klasspositioner är hårdare styrda och kontrollerade än övriga.”[7]
Vi vet alla att klassklyftorna har ökat som en följd av den högerpolitik som olika regeringar bedrivit. Katalysrapporten skriver: “Finansifieringen av ekonomin har skärpt kapitalets makt över företag och arbete, samt ökat inkomstklyftorna.”[8] En annan aspekt på arbetarklassen är, enligt Katalysrapporten, hälsoproblem: “Risken för allvarliga hälsoproblem är betydligt större i arbetarklassyrken. Dessutom är obekväma och oregelbundna arbetstider mycket vanligare i arbetarklasspositioner. Över huvud taget tenderar arbetet i arbetarklassyrken över tid att ha en starkare negativ påverkan på det övriga livet än vad högre tjänstemannapositioner har.”[9] I boken den utmärkta Jämlikhetsanden[10] visas hur arbetarklassen generellt sett har sämre hälsa och sämre mående överlag än överklassen och den övre medelklassen.
Enligt denna rapport är ungefär hälften av de yrkesverksamma arbetarklass, 41 procent är tjänstemän och 9 procent är företagare.[11] Lite förenklat kan man säga att du tillhör arbetarklassen om du behöver organisera dig mot arbetsgivaren i en fackförening. Men detta blir en definition som både är för vid och för trång. Finansförbundet, en del av TCO, organiserar även bankdirektörer, och Saco har exempelvis Officersförbundet. Dessa båda yrkeskategorier tillhör det man brukar kalla den övre medelklassen.
Maktlösa
Men det är många som tillhör arbetarklassen utan att vara fackligt anslutna, eller som av olika anledningar inte kan vara fackligt anslutna: Arbetslösa, studenter, pensionärer, sjukpensionärer, sjukskrivna, vissa projektanställda, etc. Sverige har cirka 10,5 miljoner invånare, varav 7,6 miljoner är 20 år eller äldre. Av dessa är 5 miljoner yrkesverksamma. Vilket betyder att drygt 2 miljoner människor tillhör de ovanstående tämligen maktlösa kategorierna.
För att definiera vad som är arbetarklass – eller underklass, om man så vill – är det lättaste kanske att göra en avgränsning. Den tydligaste avgränsningen går mot överklassen. Överklassen är, kort uttryckt, de som har makt att fatta de riktigt stora besluten i ett samhälle: De individer eller familjer som har stora materiella, finansiella tillgångar, eller politisk makt, för att påverka tusentals eller miljontals människors väl och ve.
Ett bättre begrepp som fångar in den samhällsgrupp som har ett gemensamt klassintresse, är underklass, eller faktiskt det gamla begreppet proletariat. Det är en kategori som omfattar de mer eller mindre maktlösa i samhället, de som i egenskap av individer får sitt liv huvudsakligen påverkat av överklassen, som har den egentliga makten.
Bankernas rävsax
Då ser man att de flesta människor tillhör underklassen: Alla som sitter i den rävsax som bankernas ägare gillrat åt oss; som drabbas av klimatförändringen som 71 storföretags ägare skapar; som drabbas av utsläpp av metylenklorid i Eskilstuna därför att företagets ägare och staten gemensamt har bestämt sig för detta, och så vidare, och så vidare.
Där ingår också många ur grupper som klassiskt brukar räknas till medelklass: Lärare som proletariserats genom 30 års politiska ingrepp; sjuksköterskor som hetsas till utbrändhet av arbetsgivaren; småföretagare som är helt maktlösa mot storföretag som utnyttjar dem; journalister som tvingas skriva sådant som går emot deras samvete.
Friedrich Engels definierar proletariatet, eller underklassen om man så vill som “just den klass i samhället som får sin försörjning enbart genom att sälja [sin arbetskraft] och inte genom någon profit på något som helst kapital; den klass, vars väl och ve, vars liv och död, vars hela existens är beroende av efterfrågan på arbete, d.v.s. beroende av konjunkturväxlingarna, av osäkerheten som ett tygellöst konkurrenssystem för med sig.”[12]
Visst, dogmatiker kan avfärda detta genom att ta den enklaste vägen genom att skjuta budbäraren: “Men var inte Engels kommunist? Och levde inte han på 1800-talet?” Men alla andra, alla förnuftiga människor som betraktar argument för vad det är, läser vad det står. Och en sådan klass som Engels beskriver finns verkligen.
Engels, som var en god pedagog, gör definitionen ännu tydligare genom att ställa frågan “Vad är det för skillnad mellan en proletär och en slav?” Han svarar själv:
“Slaven är en gång för alla såld; proletären måste dagligen och stundligen sälja sig själv. Den enskilde slaven har redan därigenom, att han är sin herres egendom, en säkrad existens hur eländig den än må vara, då ju detta ligger i slavägarens intresse. Den enskilde proletären, som är så att säga hela borgarklassens egendom och som bara får sälja sin egen arbetskraft när någon behöver den, har ingen säkrad existens. Denna existens tillförsäkras bara arbetarklassen som helhet. Slaven står utanför konkurrensen. Proletären står mitt i den och får känna på alla dess svängningar.”
Förödande system
Sedan finns det en tredje klass, den som oftast nämns – medelklassen. Katalysrapporten ger en ganska bra definition av denna:
“Det är fråga om anställda som delegeras befogenheter som liknar kapitalägarnas. De kan betraktas tillhöra både kapitalistklassen och arbetarklassen, det vill säga anställda lönearbetare som utför några ägarfunktioner, till exempel genom expertkunskaper eller genom en arbetsledande ställning, de är alltså anställda som planerar och övervakar andras arbete.”[13]
Medelklass har alltså inte med ekonomisk nivå att göra, utan varje samhällsklass definieras av graden av makt som individerna har.
Detta förklarar också varför socialister alltid åberopar sig på och utgår ifrån arbetarklassen – även om underklass eller proletariat är en bättre definition: Det är den enda klassen som gjorts maktlös av överklassen, som inte fått någon makt delegerad till sig av överklassen och därför inte har överklassen att tacka för något.
Att det ekonomiska systemet – kapitalismen – är en katastrof för människa och natur, är nog de flesta överens om idag. Allt fler inser också att det är nödvändigt att byta system för att mänskligheten på sikt ska överleva. Eftersom systemet är överklassens system, så är det bara den klass – underklassen – som inte har överklassen att tacka för något som kan verkställa detta omfattande systembyte.
Där ser vi grundorsaken till att överklassen och dess representanter vill få oss att förneka existensen av en arbetarklass.
[1] “Johan Jenny Ehrenberg: Vad är väl två procent att bråka om?” ETC 2024-10-03 https://www.etc.se/ledare/vad-aer-vael-tvaa-procent-att-braaka-om
[2] “Susanna Gideonsson: S måste förtjäna stödet från arbetarklassen”, Aktuellt i Politiken, 2024-05-16. https://aip.nu/susanna-gideonsson-s-maste-fortjana-stodet-fran-arbetarklassen/
[3] “Zandra Michal: Arbetarklassen är inte bara vita män i blåställ”, Rörelsen, 2024-03-08 https://www.tidningenrorelsen.se/p/zandra-michal-arbetarklassen-ar-inte
[4] Niklas Blomqvist: “Försämra inte a-kassan för arbetarklassen”, LO-Bloggen 2024-05-29. https://loblog.lo.se/2024/05/forsamra-inte-a-kassan-for-arbetarklassen/
[5] “Thea Erlandsson: Postliberalism – en chans till förnyelse”. Timbro Smedjan 2024-07-22. https://timbro.se/smedjan/postliberalism-en-chans-till-fornyelse/
[6] Rapport 20 från det fackliga idéinstitutet Katalys, “Klass i Sverige”, av Göran Ahrne, Niels Stöber & Max Thaning. https://www.katalys.se/wp-content/uploads/2018/06/No-20.-Klasstrukturen-i-Sverige.pdf
[7] Rapport 20 från det fackliga idéinstitutet Katalys, “Klass i Sverige”, av Göran Ahrne, Niels Stöber & Max Thaning, sid 9.
[8] Rapport 20 från det fackliga idéinstitutet Katalys, “Klass i Sverige”, av Göran Ahrne, Niels Stöber & Max Thaning, sid 7.
[9] Rapport 20 från det fackliga idéinstitutet Katalys, “Klass i Sverige”, av Göran Ahrne, Niels Stöber & Max Thaning, sid 10.
[10] “Även rika vinner på jämlikhet”, Blekinge Lns Tidning, 2010-02-09. https://www.blt.se/kultur-noje/aven-rika-vinner-pa-jamlikhet/
[11] Rapport 20 från det fackliga idéinstitutet Katalys, “Klass i Sverige”, av Göran Ahrne, Niels Stöber & Max Thaning, sid 3.
[12] Friedrich Engels, Kommunismens grundsatser. https://www.marxists.org/svenska/marx/1847/04-d054.htm
[13] Rapport 20 från det fackliga idéinstitutet Katalys, “Klass i Sverige”, av Göran Ahrne, Niels Stöber & Max Thaning, sid 9.
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
