Vänstern måste sluta vara snäll i ett osakligt debattklimat.

I dagens sociala medier råder ingen jämlik debattkultur.
Jag skulle kunna citera våran föredetta statsminister Göran Persson och säga att “Jag har sett det, jag har växt upp med det och jag hatar det”.

Det jag menar är att högern generellt och synnerligen dess nationalistiska och reaktionära delar använder av rent rutinmässiga skäl såväl personangrepp i form av allt från förlöjliganden och misstänkliggöranden till rena trakasserier.
Det man inom dom krångliga kretsarna brukar kalla för argumentum ad hominem.

Det är inte ett undantag, det är en taktik och deras metod för att vinna billiga poäng på sociala medier.

Samtidigt förväntas vi ifrån vänstern svara med saklighet, pedagogik och tålamod.
Resultatet anser jag blir ett märkligt underläge i dagens debattklimat.

Den som angriper får tolkningsföreträde, medan den som argumenterar sakligt förväntas vara “den vuxna i rummet”.

Jag tycker inte att detta fungerar någonting mer, det är dags att ge tillbaka med samma medicin.

När den opålästa högern, eller som jag brukar kalla dom “Imbecillhögern” systematiskt ersätter argument med etiketter, hån och misstänkliggöranden så räcker det inte att svara med fotnoter och vänlig folkbildning.

För en debatt där den ena sidan tillåts vara aggressiv och den andra alltid ska vara resonlig är inte en debatt utan ett maktspel som även vi måste lära oss att bemästra.
Jag personligen har gjort det och högern blir väldigt ställd när dom blir bemötta med samma nivå på debatten, dom vet inte vart dom ska ta vägen.

Sverigedemokrater och andra högernationalister klagar gärna över “elitism”, men visar ofta själva en anmärkningsvärd ovilja att läsa in sig på ideologier, historia eller samhällsekonomi.

Istället reduceras politiken till affektiva känsloutspel och personfixering, som jag i ovanstående text belyste.
Det är egentligen inte styrka, det är intellektuell svaghet, men ibland måste man gå ned på deras nivå.

Att påpeka detta är inte ett personangrepp.

Det är en nödvändig kritik som högern behöver höra på, speciellt av yngre vänstermänniskor som har fått denna internetkultur med bröstmjölken.

Jag tycker att vänstern måste bli bättre på att sätta gränser.
Inte för att vara elak, utan för bemöta dom med samma medel som dom bemöter oss.

Ibland måste människor konfronteras med sina egna brister och inte daltas med.

För är det någonting jag har lärt mig genom alla år på sociala medier så är det att förändring sällan sker genom att man blir klappad medhårs.

Saklighet är viktigt.
Men utan ryggrad blir våran rörelse tandlös.

Allt väl.