USA-finansierade OAS till attack mot Kubas medicinska uppdrag
Interamerikanska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter (IACHR), en del av den Washingtonbaserade Organisationen för Amerikanska Stater (OAS), har skickat ett brev till medlemsländerna med begäran om att de inom 30 dagar ska lämna information om Kubas medicinska samarbetsuppdrag i deras länder.
Enligt Francesca Emanuele, senior international policy associate vid Center for Economic and Policy Research (CEPR), en tankesmedja i Washington, är detta en åtgärd som saknar motstycke. Det kommer också vid en tidpunkt då Trump-administrationen trappar upp sin kampanj mot kubanskt hälsosamarbete utomlands.
”IACHR kan fungera som en verkställare för USA, en slags polis som främjar Washingtons agenda att skärpa den 60 år gamla blockaden för att försöka störta den kubanska regeringen”, säger Emanuele, vars forskning är inriktad på OAS. Tidpunkten är mycket misstänkt, särskilt med tanke på sammanhanget, då det kommer när USA sanktionerar offentliga tjänstemän som arbetar för att utöka tillgången till hälso- och sjukvård i sina länder.
Brevet skickades den 20 maj av Javier Palummo Lantes, IACHR:s särskilde rapportör för ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga rättigheter. I brevet lämnar Palummo in en lång lista med begäran om information om tidigare och nuvarande kubanska medicinska uppdrag, inklusive detaljer om kontrakten, dokumentation av juridiska klagomål och information om medicinsk personal som har övergett uppdragen.
”Att utfärda en sådan omfattande begäran till alla länder och meddela att informationen kommer att offentliggöras verkar antingen illvilligt, externt drivet eller farligt naivt”, säger Emanuele.
USA:s påtryckningar om medicinska uppdrag bär frukt
IACHR:s brev skickades mitt under en kampanj från USA:s regering för att pressa andra regeringar att sluta ta emot hjälp från kubansk sjukvårdspersonal, under förevändning att man bryr sig om mänskliga rättigheter och hävdar att kubanska läkare är offer för ”tvångsarbete”.
Omfattande forskning och intervjuer med läkarna själva ger dock en annan bild. Tillgänglig information tyder på att den kubanska staten i de flesta fall står för lejonparten av betalningarna för uppdragen, och de kubanska läkarna och sjuksköterskorna arbetar frivilligt för uppdrag utomlands och får många gånger mer betalt än vad de får hemma på ön.
De kubanska läkarteamen är oftast stationerade i marginaliserade stadsdelar och avlägsna landsbygdsområden där de fattigaste av de fattiga bor. Teamen har också skickats ut som svar på internationella hälsokriser som Ebola och Covid, och vid naturkatastrofer som jordbävningar i Pakistan och Haiti.
Kuba har länge förespråkat hälsointernationalism, vilket innebär att kubansk medicinsk personal tjänstgör på uppdrag i andra länder medan tusentals studenter, främst från länder i den globala södern, studerar medicin gratis vid Latin American School of Medicine (ELAM) i Havanna.
Under de senaste åren har uppdragen genererat miljarder dollar i intäkter genom avtal med värdländerna, vilket gör exporten av medicinska tjänster till regeringens främsta källa till utländsk valuta. Den kubanska regeringen säger att intäkterna är viktiga för att hjälpa till att finansiera gratis allmän sjukvård på ön.
Trump-administrationens propaganda och diplomatiska armvridning riktad mot kubanskt medicinskt samarbete, i kombination med hårdare sanktioner, är en del av dess strategi för ”maximalt tryck” för att åstadkomma regimskifte genom ekonomisk strypning. Det kubanska folket får ta den största smällen för denna politik, men även regeringstjänstemän i andra länder känner nu av det.
I februari tillkännagav utrikesminister Marco Rubio visumrestriktioner för utländska regeringstjänstemän – och deras familjer – som har välkomnat de kubanska läkarteamen. Och tidigare denna månad meddelade Rubio att icke namngivna centralamerikanska tjänstemän hade fått sina visum begränsade. Hoten om visumrestriktioner väckte till en början upprördhet i hela Karibien, och flera regeringschefer trotsade öppet USA.
Men vissa regeringar verkar ge med sig. Bahamas meddelade på måndagen att man skulle säga upp kontrakt med kubanska läkare efter samtal med Washington. Bahamas hälso- och välfärdsminister Michael Darville sa att hans regering skulle försöka ”ingå direkta anställningsavtal” med den kubanska sjukvårdspersonalen i landet, men indikerade att ett sådant nytt arrangemang skulle behöva godkännande från Trump-administrationen.
”De tjänster som de tillhandahåller i landet behövs, och därför för [Bahamas] utrikesministerium för närvarande diskussioner med sina motsvarigheter i USA”, sade Darville.
Under tiden omprövar också Guyana sitt avtal med Kuba som svar på USA:s krav. ”Vi arbetar för att se till att de människor som kommer hit från Kuba uppfyller definitionen på grund av det som USA:s utrikesminister nämnde, att arbetsvillkoren här inte strider mot de krav som USA ställer”, sade Guyanas vicepresident Bharrat Jagdeo vid en presskonferens.
Ett verktyg för USA:s politik
OAS har länge fungerat som ett verktyg för USA:s utrikespolitik och har stöttat USA-stödda diktatorer som Chiles Augusto Pinochet och USA-stödda väpnade interventioner, inklusive kuppen 1954 som störtade Jacobo Arbenz, Guatemalas demokratiskt valda president. På USA:s begäran uteslöts Kuba ur OAS tre år efter revolutionen 1959.
USA förlorade viss kontroll över organisationen under den rosa vågen på 2000-talet, då sydamerikanska presidenter som Hugo Chavez, Evo Morales, Luiz Inácio Lula da Silva och Kirchners slog tillbaka mot USA:s hegemoni i regionen.
Men 2015 tog OAS en skarp sväng åt höger under ledning av Luis Almagro, som använde organisationen för att stödja högerextrema politiker över hela världen, från Spaniens Vox-parti till Argentinas president Javier Milei, och för att högljutt stödja Israel även när det begick folkmord i Gaza. Under Trumps första mandatperiod sade Almagro att ett amerikanskt militärt ingripande i Venezuela inte borde uteslutas, en ståndpunkt som stred mot OAS-stadgans principer om icke-ingripande och respekt för nationell suveränitet. Almagro, som räknade med ett starkt stöd från Trump-administrationen och kubansk-amerikanska hökar som Marco Rubio, öppnade också OAS:s dörrar för framstående kubanska oppositionella.
En av dem, Rosa María Payá, nominerades nyligen av Trump till att ingå i IACHR. Payás organisation Cuba Decide stöds av ett flertal grupper som finansieras av den amerikanska regeringen. Hon har också varit en högljudd anhängare av USA:s sanktioner mot Kuba, som har bidragit till brist på mat, medicin och elektricitet.
Almagro avgick för tre veckor sedan och ersattes av Albert Ramdin, en surinamesisk diplomat som röstades in med starkt stöd från karibiska länder. Även om Ramdin skulle vilja ändra organisationens inriktning kan hans möjligheter vara begränsade med tanke på att dess budget till stor del subventioneras av den amerikanska regeringen. USA är värd för OAS högkvarter och är dess största ekonomiska bidragsgivare med mer än 60 miljoner dollar 2024.
Belly of the Beast 250618 (ZT)
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
