Vi lever i en tid där jorden bokstavligen ropar efter hjälp – samtidigt som vi ofta ropar förbi varandra. Religion och sekularism har länge betraktats som parallella spår, ofta till och med som motsatta världar. Men vad händer om vi ser dem som komplement snarare än antagonister? Vad händer om vi låter hjärtats tro och hjärnans klarhet mötas – i klimatrörelsen, i kampen för jämlikhet, i vardagen?
Påve Franciskus ger oss ett slags andlig karta. Genom sina encyklikor lyfter han fram tron som ljus (Lumen fidei), skapelsens helighet (Laudato si’), det universella syskonskapet (Fratelli tutti) och kärleken som en förvandlande kraft (Dilexit nos). Det är mäktiga texter – inte för att de är akademiska, utan för att de är mänskliga.
Men det här är inte en religiös angelägenhet. Vetenskapen har i årtionden ropat samma budskap: Vi har bara en planet, och den mår inte bra. Klimatforskarna, sociologerna,aktivisterna – de är vår tids profeter, även om deras språk skiljer sig från Bibelns. Och det är just det: Språket kan skilja oss åt, men inte hjärtat. Inte viljan att göra gott.
Så hur ser samarbete ut i praktiken? Kanske är det nunnan och klimataktivisten som planterar träd tillsammans. Kanske är det den sekulära forskaren som inleder en panel med ett tack till kyrkans klimatarbete. Kanske är det vi, du och jag, som vågar prata med någon vi annars undviker. Samarbetet börjar i samtalet. I nyfikenhet. I respekt.
Att bygga en hållbar och rättvis värld kräver alltså mer än solpaneler och gröna investeringar. Det kräver själslig återkoppling. Mod att tro på varandra. Ödmjukhet inför det vi inte förstår. Och kanske, allra mest, hopp – ett hopp som inte är naivt, utan aktivt.
Ett tack och en vädjan till salig Franciskus
Jag vill avsluta med en bön jag skrev som tack till den visionäre Påve Franciskus, vars ord fortsätter att vägleda många (troende som icke-troende):
✨ Gratias tibi ago pro omnibus, beate Papa Francisce qui in caelis es. Ora pro nobis qui in terra sumus. Parens, Filius, et Spiritus Sanctus. Amen 🙏
På svenska:
Jag tackar dig för allt, salige Påve Franciskus, du som är i himlen. Bed för oss som är på jorden. Föräldern, Sonen och den Helige Ande. Amen.
Ordet Parens (föräldern) i stället för Pater (fadern) är medvetet valt – för att påminna om att Gud inte har kön. Det är en bön för öppenhet, för gemenskap, och för ett modigare samtal mellan tro och förnuft.
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
