Det är lätt att tala om mänskliga rättigheter. Men det är svårare att praktisera dem när världen brinner, och det brinner ojämnt. En bomb mot en bebis i Ukraina är ett krigsbrott, men en bomb mot en bebis i Gaza är ett “militärt mål” – åtminstone låter svenska etablerade medier oss få höra det. Det är en ovärdig dubbelmoral som vi måste vara medvetna om.
Igår bombade Ryssland staden Sumy i Ukraina. Minst 34 dödsoffer krävdes. Samtidigt, långt därifrån men lika verkligt, bombade Israel det sista fungerande sjukhuset i Gaza. En plats där svårt skadade barn låg intill sina döende föräldrar.
Två tragedier. Två attacker. Två angripare.
Alltid “enligt Israel…”
Men när man slog på SVT:s Rapport var tonen märkbart olika. Gällande Israels sjukhusattack i Gaza var Rappport noga med att påpeka att Israel, alltså angriparen, sa att “En av terrorstämplade Hamas ledningscentraler var målet”.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/attack-mot-ett-av-fa-fungerande-gazasjukhus
Aldrig “enligt Ryssland…”
Men när det gällde attacken mot Sumy, fick inte tittarna veta något om angriparens, alltså Rysslands, version. Där sades inget om att Ryssland hävdade att de riktade in sig på militära mål, även om det var just det den ryska sidan påstod. Istället fick vi enbart en humanitär berättelse – en berättelse om civila, om sorg, om lidande. Vilket det självklart också var.
Det hade annars varit lätt för Rapportredaktionen att ta reda på angriparens version även i detta fall. För att visa att man inte gör skillnad på folk och folk. Man hade inte ens behövt gå till ryska källor. Den ukrainska parlamentsledamoten Mariana Bezuglaya gick genast ut och sade att attacken mot Sumy riktades mot en koncentration av ukrainska militärer. Mariana Bezuglaya är inte Putinvänlig, utan medlem av president Zelenskyjs eget parti, Folkets tjänare.
Rapport berättade att attacken mot Sumy mötte “flera fördömanden från världens ledare” – dvs Västvärldens. Några fördömanden från världsledare för Israels attack mot Gaza – som per definition är ett krigsbrott – fick tittarna inte ta del av. Det hela blir ännu mer vinklat när Rapport undlät att tala om att Mariana Bezuglaya fördömde den ukrainska ledningen för att den samlat så många militärer på en plats för en medaljceremoni som lockade ett stort antal civila åskådare.
Varför får offren i Sumy vara offer, medan de i Gaza först måste förklaras, ifrågasättas och misstänkliggöras?
Rasism i praktiken
Snälla Rapportredaktionen, det här är rasism i praktiken. Det är att göra skillnad på folk och folk. Att värdera vissa liv som mer oskyldiga än andra. Att låta vissa förövare förklara sig, medan andra bara döms. Det är inte objektiv journalistik. Det är inte balans. Det är att låta empatin styras av hudfärg, religion och geopolitik.
Jag skriver inte detta för att relativisera Rysslands krigsbrott. Jag skriver det för att vi måste sluta relativisera andras. Att varje människa är lika mycket värd får inte bara vara en fras i en skolbok. Det måste vara grunden för vår vrede. För vår medkänsla. Och för vår rapportering.
För när vi slutar känna lika inför allas lidande — då har vi redan tappat något djupt mänskligt.
För övrigt undrar jag varför alla hakat upp sig på att alltid säga Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Ett adjektiv som blivit till en klyscha. En fullskalig klyscha. Blir det värre om man säger “fullskalig”?
Uppdatering: Expressen skriver faktiskt om detta.
Foto: Mohammed Ibrahim/Unsplash
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
