Om namnen på USAs geopolitiska aggressioner
Krigens Benämningar
Sättet krig benämns på återspeglar ett USA- eller Europacentrerat perspektiv, vilket gör att de människor som direkt påverkas av dessa konflikter hamnar i skymundan – deras erfarenheter och synpunkter döljs av ordvalet.
Till exempel, för folken i Filippinerna, Korea, Vietnam och Laos, ses USA:s militära interventioner som “Det Amerikanska Kriget”, vilket tydligt påvisar USA:s roll som aggressor och den djupgående inverkan dess militära interventioner har haft och fortfarande har.
Denna skillnad i benämning är en tydlig påminnelse om hur historiska narrativ formas av de nationer som har mest makt, och den understryker vikten av att lyfta fram de drabbade nationernas röster och perspektiv.
Att använda termer som “USA:s krig mot Filippinerna”, “USA:s krig mot Korea” och “USA:s krig mot Vietnam” flyttar fokus till den angripande parten och belyser konsekvenserna för offren.
En kritisk granskning av historien avslöjar grymheter, orättvisor och dolda maktstrukturer. Genom att använda en korrekt terminologi kan vi utmana de narrativ som, noggrant regisserade av angriparen, döljer dessa konflikters sanna natur.
Demokrati och välvillig assimilering
USA:s utrikespolitik, särskilt i Sydostasien, präglas av ett oroväckande mönster, djupt präglat av avhumanisering och våldsam intervention under förevändning av ädla avsikter. Begrepp som “befrielse”, “spridning av demokrati” och “välvillig assimilering” [Eng. benevolent assimilation] döljer imperialismens och exploateringens hårda verklighet.
USA:s krig mot Filippinerna, Korea och Vietnam, samt andra väpnade interventioner i regionen, är tydliga exempel på hur retoriken om att sprida demokrati och civilisation användes för att rättfärdiga handlingar som orsakade enormt lidande och omfattande förstörelse.
Exempel: Caloocanmassakern
Caloocanmassakern, som ägde rum den 10 februari 1899, var en betydande och förödande händelse i början av USA:s invasion av Filippinerna. 22.000 av de 22.000 invånarna dödades.
Massakern innebar att amerikanska styrkor, under ledning av brigadgeneral Arthur MacArthur Jr., inledde en våldsam attack mot den filippinskt kontrollerade staden Caloocan, strax norr om Manila. Efterspelet av slaget var katastrofalt, med staden nästan helt jämnad med marken och de 17.000 invånarna fullständigt utrotade (inte decimerade, som det amerikanska narrativet antyder). Samma öde drabbade Maypaja, en by utanför Caloocan där samtliga (ca 5.000) invånare slaktades.
Kapten Elliot, från Kansasregementet, ger en skakande beskrivning av slaget vid Caloocan som belyser krigets brutala verklighet och dess förödande inverkan på både landskapet och befolkningen:
Talk about war being hell, this war beats the hottest estimate ever made of that locality. Caloocan was supposed to contain seventeen thousand inhabitants. The Twentieth Kansas swept through it, and now Caloocan contains not one living native. Of the buildings, the battered walls of the great church and dismal prison alone remain. The village of Maypaja, where our first fight occurred on the night of the fourth, had five thousand people on that day now not one stone remains upon top of another. You can only faintly imagine this terrible scene of desolation. War is worse than hell.
(Om vi ska tala om att krig är ett helvete, så överträffar detta krig den värsta beskrivning som någonsin gjorts av den platsen. Caloocan antogs ha sjutton tusen invånare. Tjugonde Kansas svepte fram genom staden, och nu finns det inte en enda levande infödd kvar i Caloocan. Av byggnaderna återstår endast de sargade murarna av den stora kyrkan och det dystra fängelset. Byn Maypaja, där vår första strid ägde rum natten till den fjärde, hade fem tusen invånare den dagen – nu ligger inte en sten kvar på en annan. Du kan bara svagt föreställa dig denna fruktansvärda scen av förödelse. Krig är värre än helvetet.)
Förstörelsen av Caloocan och massakern i den närliggande byn Maypaja är en stark påminnelse om konflikternas fasor och det djupa lidande de orsakar samhällen.
Det är vårt ansvar att göra seriösa ansträngningar för att förstå den fulla omfattningen av effekterna av militär aggression, och det är vår skyldighet att minnas och hedra offren.
Titelbildens bildtext: Det amerikanska artilleriet hade en underbar verkan i striderna med upprorsmännen. I ett dike vid Santa Ana låg döda Tagaloger i högar. Bilden visar en grupp om trettioåtta lik.
Samtliga bilder i artikeln kommer från Neely’s Photographs – Fighting in the Philippines, F. Tennysonn Neely Publisher London Chicago New York, 1899, Digitized by the Internet Archive in 2010 with funding from Boston Public Library.
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
