En rasande klar och hoppfull bok om varför klimatkampen inte är en moralfråga – utan en kamp om makt, klass och framtidens produktionssätt.
När man öppnar Matthew T. Hubers Climate Change as Class War, får man inte bara en analys av klimatkrisen. Man får ett brandtal, ett verktyg, ett slagträ. Det är en bok som vägrar prata om klimatförändringar som något “vi alla” bär ansvar för i lika hög grad – och istället pekar med hela handen mot den verkliga orsaken: fossilkapitalet och de som tjänar pengar på att elda upp planeten.
Det här är inte en bok för dem som nöjer sig med att byta till eko-kaffe och ta cykeln ibland. Det är en bok för oss som vill förändra systemet i grunden – inte primärt våra individuella konsumtionsmönster. Huber tar bladet från munnen och säger det som många tänker men få vågar formulera så tydligt: klimatkrisen är inte en “mänsklig” kris – det är en kapitalistisk kris.
En konkret, socialistisk strategi
Huber erbjuder inte bara ilska, han erbjuder strategi. Det är det som gör Climate Change as Class War så kraftfull. Här finns inga naiva drömmar om att techmiljardärer eller marknadslösningar ska rädda oss. Istället lyfter han fram arbetarklassen – särskilt de som jobbar inom energisektorn – som den avgörande kraften för att ställa om samhället.
Han menar att omställningen inte bara kan ske för arbetarklassen, utan måste ske genom den. Genom facklig organisering, strejker, kollektiva krav på offentligt ägande av energisystemen – och en helt ny förståelse av makten att styra produktionen.
Det är en återgång till en gammal, men i högsta grad aktuell, idé: att socialism inte bara är en dröm om rättvisa, utan en praktisk fråga om vem som bestämmer över samhällets resurser. Och i Hubers vision är klimatkampen inte en sidofråga, utan kärnan i klasskampen i vår tid.
Kritik mot den gröna liberalismen
En av de mest träffsäkra delarna i boken är kritiken mot vad Huber kallar “the professional class climate politics” – alltså en klimatpolitik som domineras av medelklassens akademiker, NGO:er och mediafolk, som ofta fokuserar på moral, symboler och individuell skam.
Han menar att detta inte bara är ineffektivt – det är farligt. Det alienerar den breda arbetarklassen, som inte har råd eller tid att tänka på sin koldioxidbudget, utan kämpar för att få vardagen att gå ihop.
Klimatrörelsen måste sluta prata till folk och börja organisera med folk – i deras arbetsplatser, bostadsområden och vardagsliv.
Det är en radikal idé, men också en djupt demokratisk sådan. För Huber är det inte de mest “upplysta” som ska rädda världen – utan det är de som är mest centrala i produktionen som måste göra det: De som skapar värdet, de som håller lamporna tända, de som bygger, lagar, transporterar. Det är deras röster som måste få leda vägen.
Det handlar inte om att “offra”, utan om att vinna
Trots sin ilska är Climate Change as Class War en djupt hoppfull bok. För Huber handlar inte omställningen om att “offra” – utan om att vinna. Att vinna bättre jobb, billigare kollektivtrafik, offentlig energi, tryggare bostäder, ett samhälle byggt på omsorg snarare än vinst.
Det är en framtid där vi inte längre tvingas leva i stress, konkurrens och klimatskam – utan i gemenskap, planering och mänsklig värdighet. Och det är just det som gör boken så viktig: den är inte bara en diagnos av problemen, utan en karta som visar vägen till lösningarna.
Huber visar att klimatkampen är en revolutionär möjlighet att bygga något bättre tillsammans. En chans att skapa ett samhälle där vi faktiskt vill leva.
Sammanfattning
Climate Change as Class War är en bok som bär hammare i ena handen och frön i den andra. Det är en text för arbetarrörelsen, klimatrörelsen, vänstern – ja, för alla som har tröttnat på att vänta på att makten ska vakna och istället vill börja bygga något själv.
Huber skriver som en som sett igenom illusionerna – och han vänder sig till oss som vill göra mer än att “höja medvetenheten”. Han vänder sig till oss som vill höja fanan, höja rösten och höja temperaturen på klasskampen.
Det här är inte bara en bok att läsa. Det är en bok att ta med till nästa fackmöte. En bok att citera i megafonen. En bok att viska till sina kamrater i fikarummet, i gruvan, på lagret, i tunnelbanan, i replokalen. Läs den. Dela den. Organisera efter den.
Läs även dessa artiklar i Klassperspektiv:
“Klimatavtryck” – lurad av oljejätten
Argument mot klimatförnekarna
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
