Allt mer talar för att USA tänker attackera Venezuela. Flottan finns utanför kusten, stridsflyg har flyttats till det ockuperade Puerto Rico och provokationerna fortsätter. En öppen båt med elva människor ombord sprängdes på internationellt vatten 3 september; en venezolansk fiskebåt bordades av USA-militär i Venezuelas ekonomiska zon någon vecka senare; ännu en båt attackerades, sänktes och avrättade tre personer 15 september; frekventa spionflygningar sker nära Venezuelas kust. Enligt försvarsminister Vladimir Padrino López tredubblades underrättelse- och spaningsoperationerna under augusti. Den 13 september upptäcktes underrättelseflygplan, tankflygplan, samt RC-135-flygplan för rekognosering och strategisk underrättelse. Dessa manövrer är uppenbarligen inte avsedda för att jaga fiskebåtar…

Om den senaste attacken säger macho-Trump: ”I morse genomförde den amerikanska militären på min order en ANDRA kinetisk attack mot narkotikakarteller och narkoterrorister, som identifierats som extremt våldsamma, inom södra kommandots ansvarsområde”. Attacken ägde rum medan dessa bekräftade venezuelanska narkoterrorister befann sig i internationella vatten och transporterade illegala narkotika”. ”Attacken resulterade i tre terroristers död, ingen medlem av de amerikanska väpnade styrkorna skadades i denna attack”.

Trumpadministrationen är uppenbarligen inspirerade av Israel som straffritt bombat och dödat Jemens statsledning, som bombat Hamas förhandlingsdelegation i Qatar och som avrättat ledare i Iran, Palestina, Libanon…

Förevändningen för aggressionen mot Venezuela är påstådd inblandning av regeringen i droghandeln. Något som gång på gång visat sig vara felaktigt. Också av USAs egna myndigheter. Narkotikaströmmen kommer från Stilla Havet och USAs allierade Ecuador och Peru. 

Skamligt angrepp på fiskefartyg

Vilken skam! Angreppet på det venezuelanska fiskefartyget Carmen Rosa av USS Jason Dunham , ett multifunktionellt krigsfartyg med fokus på luft-, ubåts- och ytförsvar, med avancerade kapaciteter för försvar mot ballistiska missiler, är ett tecken på feghet och imperialistisk arrogans.

En till tänderna beväpnad jagare, utplacerad för att angripa nio enkla tonfiskfiskare som fiskade lagligt i Venezuelas suveräna vatten. Mycket modiga, dessa amerikanska sjömän! Kanske kommer denna bedrift till och med att bli föremål för en Hollywoodfilm eller en Netflix-serie.

Frank Ernesto García Hernández FB 250914

Den bordade fiskebåten och en av gummibåtarna som användes av USA-flottan för att tvinga sig ombord. 

Allt klart för USA-attack mot Venezuela

Caracas slår larm efter att amerikanska trupper stoppade och bordade ett litet venezuelanskt fiskefartyg under helgen. Arton beväpnade soldater ockuperade Carmen Rosa i åtta timmar, en åtgärd som Maduro-regeringen fördömde som en uppenbar kränkning av suveräniteten. Soldaterna hittade inget smuggelgods eller droger på båten. 

Eskaleringen kommer i kölvattnet av en dödlig amerikansk attack som dödade 11 personer ombord på en påstådd narkotikabåt, en åtgärd som allmänt fördömts som olaglig. Samtidigt har Donald Trump öppet luftat tanken på att inleda attacker inne i Venezuela, vilket ökar farhågorna för en direkt militär intervention.

Som svar har den venezuelanska försvarsmakten inlett landsomfattande försvarsövningar, vilket signalerar en beslutsamhet att motstå Washingtons hot, samtidigt som kritiken mot Trumps vårdslösa manövrer växer även inom USA.

USA har allt på plats för anfall mot Venezuela. President Donald Trump avslutade euforiskt sin presskonferens i Vita huset den 2 september med en nyhet: den amerikanska militären hade just sprängt en liten motorbåt mitt i Karibiska havet. Han hävdade att båten kom från Venezuela och var lastad med olagliga droger på väg till USA. På sociala medier förskönade han sin berättelse ytterligare genom att säga att besättningen var medlemmar i Tren de Aragua-kartellen, som Trump hävdar kontrolleras av Venezuelas president Nicolás Maduro. Trump hävdar att denna kartell är ”ansvarig för massmord, narkotikahandel, sexhandel och våldshandlingar över hela USA”.

Det gjordes inget försök att stoppa och genomsöka båten som befann sig i internationellt vatten innan besättningen mördades. Denna grymma praxis ger USA:s stat den utomrättsliga makten att döda vem som helst som den ensidigt förklarar sig vara i ”krig” med. De elva offren är bara en droppe i det imperialistiska blodsbadet jämfört med det USA-sponsrade folkmordet i Gaza. Men den mordiska ”segern” användes av USA:s utrikesminister Marco Rubio för att skryta om ”Amerikas fulla makt, USA:s fulla styrka”.

Maduro svarade att ingen tror på Trumps och Rubios lögner: ”De kommer för att ta Venezuelas olja och gas, de vill ha det gratis.” Dagen före incidenten varnade Maduro för att USA skulle kunna skapa en «falsk positiv» för att rättfärdiga en amerikansk militärinsats. Det har cirkulerat påståenden om att incidenten kan ha varit iscensatt av AI. Om det är sant är det ingen större lättnad. Det betyder bara att Trumps militära eskalering mot Venezuela har börjat på en lägre nivå än han påstår.

Maduro hänvisade till den påhittade Tonkinbuktsincidenten och explosionen av Maine, som utlöste Vietnamkriget 1964, respektive spansk-amerikanska kriget 1898. Maduro nämnde också bluffen om massförstörelsevapen som användes för att rättfärdiga USA:s invasion av Irak 2003. Maduro kunde också ha noterat att president Bill Clinton bombade Sudan för att avleda uppmärksamheten från sin sexskandal med Monica Lewinsky. Trump står nu inför liknande svårigheter på grund av sin nära vänskap med den avlidne pedofilen Jeffrey Epstein.

Alla element, särskilt USA:s straffrihet, finns på plats för att så småningom försöka genomföra en avrättningsattack som eliminerar den sydamerikanska nationens ledarskap.

Trump skröt olycksbådande på sin presskonferens att ”det finns mer där det kom ifrån” för Venezuela. Bara fyra dagar tidigare hade Washingtons ”historiska partner” Israel mördat Jemens premiärminister och hans civila regering. Ordet ”partner” underskattar utan tvekan den nära integrationen mellan de två. Israel har begått ett livestreamat folkmord i Gaza i över 700 dagar samtidigt som de dagligen fått flygtransporter med militär utrustning under både Biden och Trump.

Att avrätta fiendens ledarskap har blivit en taktik för ”partnerna”. Förutom i Jemen genomförde israelerna en förödande avrättningsattack mot Hizbollah i Libanon, tillsammans med en liknande fräck attack mot iranska toppolitiker under det tolv dagar långa kriget med Teheran. År 2020 mördade Trump den iranske generalen Qassem Soleimani med en drönare.

Trump undertecknade en verkställande order som klassificerade drogkarteller som utländska terroristorganisationer samma dag som han återvände till presidentposten. Amerikanska militära styrkor skickades till Karibien nära Venezuela under förevändning av att bekämpa narkotika. Kort därefter rapporterade The New York Times om en läckt ”hemlig order” som godkände användningen av amerikanska militära styrkor för att ingripa i andra länder mot narkotikakarteller.

I augusti fördubblades också belöningen för Maduros huvud till 50 miljoner dollar, med mindre belöningar för andra högt uppsatta tjänstemän. USA:s sanktioner omfattar nu cheferna för de statliga olje- och transportbolagen, domare i högsta domstolen, valrådgivare, politiker i nationalförsamlingen, olika militär- och säkerhetschefer och så vidare; kort sagt, en lista över ledande personer som ska elimineras.

Trump bryr sig egentligen inte om USA:s problem med illegala droger. USA är visserligen översvämmat av droger, men Trumps oro är inte uppriktig. Annars skulle han ha mobiliserat mot smugglingen inom USA och nära allierade som Ecuador. Istället avleder Trump allmänhetens uppmärksamhet genom att göra Venezuela till syndabock, ett land som bidrar till problemet i mycket liten utsträckning.

Den olagliga narkotikaförsäljningen i USA uppskattas till 200–750 miljarder dollar, inklusive nya syntetiska droger. Anmärkningsvärt nog är den enda andra inhemska varan som kommer i närheten av denna volym lagliga läkemedel med 600 miljarder dollar, följt av olja och gas med 400 miljarder dollar. USA är faktiskt den största konsumenten av olagliga droger och en viktig leverantör av vapen och kemikalier som används för att tillverka droger till kartellerna. Som världens ledande penningtvättare av narkotikapengar är framstående amerikanska banker som HSBC Bank USA, Wachovia, Wells Fargo och Bank of America inblandade.

Vi hör ständigt talas om latinamerikanska drogbaroner, men vem som distribuerar drogerna när de passerar gränsen förblir obesvarat. Forskning av den mexikanske journalisten Jorge Esquivel visar att ingen amerikansk administration någonsin på allvar har undersökt inhemska narkotikahandelsnätverk. Den venezuelanske internationella analytikern Sergio Gelfenstein hävdar att Washington ”inte har något som helst intresse av att bekämpa narkotikahandeln”, eftersom den är alldeles för stor och lönsam. Dessutom tjänar narkotikamissbruk till att lugna ungdomar, afroamerikaner och andra potentiellt upproriska befolkningsgrupper. Journalisten Gary Webb avslöjade hur narkotikahandeln på gatorna i Los Angeles på 1980-talet bidrog till att finansiera de CIA-stödda Contras i Nicaragua. Och opiumproduktionen var praktiskt taget utrotad i Afghanistan före den amerikanska invasionen 2001, för att sedan explodera igen under direkt amerikansk militär ockupation.

”Vad USA egentligen eftersträvar är regimskifte och regional kontroll, tunt förtäckt bakom retorik om kriget mot narkotika”, enligt The Cradle. Den auktoritativa FN-rapporten World Drug Report 2025 nämner Venezuela i minimal utsträckning och betonar att landet spelar en marginell roll i den globala narkotikahandeln. Rapporten bekräftar att Venezuela är ett territorium som i stort sett är fritt från odling och bearbetning av narkotika, liksom från någon betydande internationell kartellnärvaro. Rapporten nämner inte heller den fiktiva ”Cartel of the Suns”, som USA hävdar att Maduro leder.

Trots att Tren de Aragua av USA betecknas som en terroristorganisation, motsäger underrättelsetjänsten själv att den kontrolleras av Maduro eller ens är en fungerande internationell narkotikakartell.

Skyddsräcken för imperialistisk aggression är nere. Demokraterna må gnälla över hur Trumps handlingar ser ut, men de har varit tvåpartipolitiska partners i motståndet mot den bolivarianska revolutionens försök att bygga socialism i det 21:a århundradet ända sedan Hugo Chávez först valdes till Venezuelas president 1998. Notera att alla amerikanska senatorer röstade för att bekräfta Marco Rubio som Trumps utrikesminister.

Det så kallade ”internationella samfundet” och dess institutioner, såsom Förenta nationerna, har varit maktlösa när det gäller att stoppa USA:s/sionisternas krig mot Palestina, för att inte tala om ett krig i Uncle Sams ”bakgård”. Välkommen till världen efter folkmordet i Gaza. Och låt oss inte glömma förräderiet från stora ”mänskliga rättigheter”-NGO:er som Amnesty International, som absurt och hysteriskt hävdar att den venezuelanska regeringens ”grymhet inte känner några gränser”, vältajmat för att rättfärdiga USA:s imperialism. USA:s aggression mot Venezuela eskalerar tydligt från finansiering av oppositionella element, rättsliga åtgärder och sanktioner, plus sporadiska kuppförsök och sabotage. Nu är en direkt militär konfrontation möjlig, vilket kan innebära ett försök att mörda hela det bolivarianska ledarskapet.

De 4 500 amerikanska soldater som enligt rapporter nyligen har stationerats i Karibien skulle aldrig kunna ta Venezuela, även om de var många gånger fler. Men den senaste historien tyder på att USA ofta undviker en fullständig ockupation med tunga trupper. I Haiti, Libyen och Syrien valde USA istället kaos framför att låta olydiga stater överleva.

Venezuelas motstånd har stärkts för att möta utmaningen. Enigheten mellan civila och militära har förblivit stark. Miljontals civila reservister har värvats till den bolivarianska nationella milisen, en gren av den venezuelanska försvarsmakten, medan reguljära trupper har skickats till gränsen mot Colombia.

Många regionala ledare tillsammans med den regionala organisationen ALBA har fördömt USA:s militära upprustning. Längre bort har Ryssland, Iran och Kina alla uttryckt sitt stöd för Venezuela. Och det internationella gräsrotsstödet för Venezuelas suveränitet har varit överväldigande positivt och fördömt USA:s krigföring. För mänskligheten representerar Venezuelas bolivarianska revolution hopp; för det amerikanska imperialistiska projektet, som strävar efter att krossa alla alternativ till sin ordning, är den ett hot. För att tvinga fram ett regimskifte i Caracas kan Washington försöka eliminera den nuvarande ledningen eller använda en annan taktik. Metoden är mindre viktig än målet – antingen att installera en lydig vasall eller, om det misslyckas, lämna landet i kaos. Trycket kommer därför att fortsätta och sannolikt intensifieras.

All Elements in Place for a US Strike on Venezuela

https://venezuelanalysis.com/opinion/all-elements-in-place-for-a-us-decapitation-strike-on-venezuela/embed/#?secret=NN4YNwFTFR#?secret=jYElWkmw6G

Joe Emersberger, Roger D. Harris, Venezuelanalysys 250908 (ZT)

Gillar du det Svensk-Kubanska Föreningen gör?

Vill du bidra till kampen mot den omänskliga blockaden?

Swisha en tjuga eller valfri summa till

123 589 0975 eller pg 40 54 11 -0

Ett ännu mer betydelsefullt stöd är medlemskap!

Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap

150 kr för pensionärer, arbetslösa och studerande) Samma swish som ovan.

För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.