Av Maja Einarsdotter
Det största sveket mot fredsarbetet i Sverige är DCA-avtalet, vilket ger USA:s krigsmakt militärbaser i 17 olika svenska städer. Det rör sig bland annat om Uppsala, Halmstad, Östersund, Härnösand och Kristinehamn.
DCA-avtalet (Defence Cooperation Agreement) – som inte har något med NATO att göra, utan bara är mellan Sverige och USA – trädde i kraft den 15 augusti 2024. Det är en anpassning till USA:s imperialism och aggressiva krigiskhet och utsätter Sverige för en stor risk.
Vi vet alla att USA är världens mest krigiska, världens mest aggressiva land. Sedan år 2000 har USA fört 10 olika krig – fler än något annat land i världen. Efter andra världskriget finns det nästan inga kalenderår då USA inte har fört något krig.
Det betyder att risken för att USA ska genomföra militära interventioner med utgångspunkt i baser i svenska städer under de närmaste 10, 20 åren kan uppskattas till nära nog 100 %. Vilket kan medföra att de som drabbas slår tillbaka – mot baser i svenska städer.
Smutsiga bomber
Sammanlagt har USA genomfört militära insatser mot ungefär 40–50 stater och icke-statliga grupper under de senaste tre decennierna. Det finns alltså ett betydande antal fiender som de dragit på sig, och dessa – som förstås gärna vill komma åt USA:s militärbaser – skaffar sig hela tiden större teknologisk kapacitet, som vi sett i Mellanöstern.
Risken för anfall med missiler eller till och med “smutsiga bomber” (radioaktiva vapen) mot svenska städer mångdubblas i och med DCA-avtalet. Och Sverige kan inte göra något åt det – Sverige behöver inte ens delta i kriget, utan det kan vara en helt egen amerikansk angelägenhet.
Till råga på allt står områden på dessa militärbaser helt under den amerikanska krigsmaktens kontroll, i alla avseenden – det är svensk mark som den svenska regeringen frivilligt gett upp kontrollen över. Ett slags beviljad ockupation.
DCA-avtalet ger inte Sverige rätt att få information om den amerikanska militärens aktiviteter eller vad de för in på baserna. Det saknas helt skrivningar om kärnvapen i avtalet.
Visst, det sägs i avtalet att USA bör deklarera vad tar in på sina baser, men Sverige har ingen möjlighet att neka amerikansk införsel eller aktiviteter – inte ens om dessa skulle strida mot svensk lag eller intressen!
Svensk lag gäller dem inte
En annan mycket allvarlig aspekt av DCA-avtalet är att den amerikanska personalen som är stationerad på dessa baser står helt utanför svensk lag. DCA-avtalet föreskriver att de amerikanska stationerade soldater som befinner sig i Sverige har juridisk immunitet mot svenska lagar. Istället lyder de under USA:s lagar.
Detta innebär en rättsosäkerhet för invånarna i de drabbade städerna, i synnerhet kvinnor. I Uppsala, Halmstad, Östersund, Härnösand, Kristinehamn och andra städer med USA-baser kommer kvinnor inte att åtnjuta samma skydd mot sexuellt våld som på andra ställen i Sverige. Amerikansk lagstiftning ger ju inte alls samma skydd för brottsoffer vad gäller prostitution och våldtäkt.
Till saken hör att den amerikanska krigsmakten sedan lång tid tillbaka gjort sig ökänd för dess extremt stora antal sexualförbrytare. Och det är kvinnor runt de amerikanska militärbaserna som är mest drabbade.
Den amerikanska militärbasen på Okinawa är ett belysande exempel. Den 2 juli 2024 rapporterade tidningen The Intercept om rasande stämningar bland befolkningen på Okinawa över vågen av sexuellt våld som begås av amerikanska soldater mot kvinnor på ön. Artikeln lyder:
“Okinawa-borna kom ut i stora massor och samlades framför den amerikanska flygbasen Kadena, där en av de påstådda förövarna hålls efter att ha släppts mot borgen. Samtidigt har flera stads- och stadsförsamlingar i Okinawa antagit protestresolutioner som kräver att de japanska och amerikanska regeringarna ger kompensation till offren och vidtar effektiva åtgärder för att förhindra upprepning.”[1]
Okinawas guvernör, Denny Tamaki, reste i september 2024 till Washington, D.C., för att protestera mot tre fall av sexuellt våld av amerikanska soldater mot befolkningen som avslöjats under sommaren 2024. Han var särskilt upprörd över att de japanska myndigheterna inte ens informerades om två av dessa fall. Vid ett tillfälle handlade det om en minderårig som kidnappats och utsatts för sexuella övergrepp av en amerikansk soldat på basen.[2]
Det är inte bara kvinnor som drabbas av de amerikanska soldaternas sexuella våld. Mellan januari 2015 och december 2020 dömdes 69 marinsoldater i Okinawa för sexualbrott mot minderåriga.[3]
Prostitution
Helena Björk ger i tidningen Ottar ett exempel på hur det ser ut i närheten av de amerikanska militärbaserna i ett annat land, Filippinerna: “Mer systematiska exempel finns från bland annat Filippinerna där flickor och kvinnor utsatts för människohandel och tvingats till prostitution runtomkring amerikanska militärbaser. Under 1970-talet pågick liknande brott i Sydkorea, där prostitutionen i anslutning till amerikanska militärbaser sanktionerades av den sydkoreanska staten.”[4]
Sexuella övergrepp är ett generellt problem inom militären världen över. Det påverkar kvinnor oproportionerligt, särskilt yngre kvinnor och flickor. Men studier visar att soldater i den amerikanska krigsmakten gör sig skyldiga till extremt många sexualförbrytelser, jämfört med krigsmakter i jämförbara länder. Även soldater i den amerikanska krigsmakten utsätts av sina “kamrater”. Och det är ett problem som växer. Den amerikanska tidningen Securitywomen skrev 2021:
“Under decennier har sexuella övergrepp och trakasserier vuxit fram i USA:s väpnade styrkor med militära ledare som upprepade gånger lovat reformer och sedan misslyckats med att leva upp till dessa löften. … Nästan en av fyra kvinnor i den amerikanska krigsmakten rapporterar att de upplever sexuella övergrepp inom militären, och mer än hälften rapporterar att de upplever trakasserier, enligt en metaanalys av 69 studier publicerade 2018 i tidskriften Trauma, Violence & Abuse.”[5]
Toxisk kultur
Genusforskaren professor Megan MacKenzie[6] har identifierat ett slags extremt sexistisk “band of brothers”-kultur bland män i den amerikanska krigsmakten, där “militär våldtäkt” betraktas som en biprodukt av att producera “starka krigare”.[7]
Det finns mycket forskning om detta, och det verkar som om de flesta är överens om att problemet till stor del beror på just denna misogyna våldskultur i den amerikanska krigsmakten. Även Jennie Greenberg, en forskare vid University of Sheffield, ser upphovet i en “toxisk kultur” bland manliga amerikanska soldater. I en undersökning för University of Sheffield skriver Greenberg om situationen i den amerikanska krigsmakten:
“En motivering till det så kallade ‘kriget mot terrorismen’ var att återge de afghanska kvinnorna deras rättigheter, men 20 år av krig gjorde bara afghanska kvinnors liv betydligt värre. De krig som förs av USA är existentiellt kopplade både till militären som institution och till rasism och sexism inom USA. …
På 1990-talet väckte flera uppmärksammade skandaler som Tailhook (1991) och Aberdeen (1996) allmänhetens uppmärksamhet på militära kulturer av sexuella trakasserier och övergrepp.
Flera rapporter har kommit fram till att en ‘toxisk kultur’ är roten till de politiska misslyckandena med att komma åt sexuella trakasserier och sexuella övergrepp under de senaste två decennierna. Som en underofficer sa till Internationella Röda Korset under en åhörarsession: ‘Nolltolerans [mot sexuella övergrepp] är faktiskt 100 procent tolerans’, och påminde om de exakta sätten på vilka Guilléns trakasserier, överfall och sedan försvinnande inte bara tolererades utan avsiktligt sopats under mattan för att skydda sexuella rovdjur och möjligheterna för dem….
År 2015 publicerade Human Rights Watch en rapport som beskrev hur många offer för sexuella övergrepp stod inför rädsla för vedergällning med tanke på att ‘anställda i [den amerikanska] armén som rapporterade sexuella övergrepp löpte 12 gånger större risk att drabbas av repressalier än att deras förövare, om det var en anställd i krigsmakten, skulle dömas för sexualbrott. …
Sexism, kvinnohat och könsbaserat våld kännetecknade vad röster inom militären själva kallar en ‘toxisk kultur’. Denna fanns redan före krigen efter 11 september, men har förvärrats av 20 år av krig.”[8]
Problemet är så stort att Internationella Röda Korset skrivit en särskild rapport om epidemin av sexuellt våld utfört av soldater i USA:s krigsmakt. IRC-rapporten visade att mellan 2010 och 2021, blev ungefär 135 000 aktiva i USA:s krigsmakt (65 400 kvinnor och 69 600 män) utsatta för sexuellt våld av andra amerikanska soldater, och ytterligare 509 000 utsattes för sexuella övergrepp av andra amerikanska soldater.[9]
Tiodubblat sexuellt våld
Men sexuellt våld med amerikanska soldater som förövare är något som bara blir värre och värre. The Times har fått fram statistik som visar att mellan 2015 och 2020 tiodubblades antalet sexuella övergrepp inom den amerikanska armén.[10]
Så vi behöver inte vänta på att amerikanska bombningar någonstans i världen ska besvaras med långdistansmissiler eller “smutsiga bomber” mot en av dessa svenska städer – epidemin av sexuellt våld i USA:s krigsmakt har nu kommit till Sverige.
Svek av riksdagspartierna
Vilket ansvar tar Tidöregeringen för detta? DCA-avtalet undertecknades av Ulf Kristerssons regering. Som lovat att sätta in större resurser mot kriminalitet – samtidigt som den nu tar ifrån svenska rättsliga myndigheter möjligheten att bestraffa en stor grupp som präglas av “toxisk manlighet” och där en våldtäktskultur alltså frodas.
Sverigedemokraterna, som populistiskt alltid pratar om Sverigenationalism och våldtäktsproblematik, har inget emot DCA-avtalet – tvärtom. “Sverigedemokraterna är eniga med regeringen kring det kommande DCA-avtalet”, säger SD:s Aron Emilsson.[11] SD ger därmed upp både en del av Sveriges territoriella integritet och mycket av rättsskyddet för våldtäktsutsatta kvinnor. SD överdriver enormt problem med invandring, men invandringen av medlemmar av en organisation som präglas av en toxisk våldtäktskultur har de inget emot. (Tja, Jimmie Åkesson hade ju minst en gängkriminell kompis på sitt bröllop.)
Och här är Tidöregeringen, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna helt överens. Initiativet till avtalet togs faktiskt av den S-ledda regeringen med den dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist. I en debattartikel i Svenska Dagbladet skrev han för två år sedan:
“De bilaterala och multilaterala samarbetsavtal som den socialdemokratiskt ledda regeringen byggde under perioden 2014–2022 är en viktig plattform för processen in i Nato. De har gett trovärdighet och stabilitet i Sveriges försvarssamarbeten. Centralt i detta är relationen till både Storbritannien och USA. Att utveckla engagemanget i den brittiskledda snabbinsatsstyrkan JEF, Joint expeditionary force, är därför viktigt. Men också att göra en tydlig fördjupning i samarbetet mellan Sverige och USA. Ett så kallat DCA – defence cooperation agreement – bör därför upprättas. Det skulle utöver de avtal som tecknats ge ytterligare djup och stabilitet åt svenskt-amerikanskt samarbete. Kontakter om detta knöts redan under den förra socialdemokratiska regeringen. Ett sådant avtal är utöver Natomedlemskapet …”[12]
Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstade nej till DCA-avtalet, men är de så mycket att hålla i handen? Vi kan se hur båda dessa partier slutat agera mot NATO.
Så här skriver MP:s språkrör Daniel Helldén och Miljöpartiets försvarspolitiska talesperson Emma Berginger på Miljöpartietes hemsida:
“Vi röstade nej till ett svenskt medlemskap i NATO men respekterar den breda majoritet som röstade för ett inträde i försvarsalliansen, och det är nu det vi har att utgå ifrån när vi bygger vår säkerhets- och försvarspolitik.”[13]
Alltså: Inget krav på Sverige ut ur NATO. Och intressant nog: Inget om att riva upp DCA-avtalet.
På Vänsterpartiets hemsida, under rubriken “Försvars- och säkerhetspolitik i EU”, läser vi i stort sett samma uppgivenhet:
“Sedan Sverige gått med i Nato vill Vänsterpartiet fortsätta föra en aktiv politik som utgår från värderingar vi delar med en stor majoritet i Sverige. Vi verkar för att hålla Sverige fritt från kärnvapen och för att alla som vistas på svensk mark ska vara lyda under svensk lag. Vi vill prioritera den nordiska dimensionen och samarbete med andra demokratiska länder i EU och Europa.[14]
Att “alla som vistas på svensk mark ska vara lyda under svensk lag” handlar förstås om DCA-avtalet – något annat kan det knappast vara fråga om i det militära sammanhanget. Alltså – istället för att kräva att DCA-avtalet sägs upp, vill Vänsterpartiet reformera det så att de amerikanska soldaterna ska lyda under svensk lag. Med andra ord har man accepterat DCA-avtalet.
En annan sak är att både Miljöpartiet och Vänsterpartiet nu blivit krigsmaktsvänliga partier. Så här skriver Håkan Svenneling (utrikespolitisk talesperson för Vänsterpartiet) och Hanna Gunnarsson (försvarspolitisk talesperson för Vänsterpartiet) i en debattartikel i Svenska Dagbladet 2024:
“För Vänsterpartiet är det territoriella försvaret av Sverige centralt. Vårt land, vatten eller luftrum ska inte kränkas av andra stater. Därför kommer Vänsterpartiet alltid att stödja förslag och beslut som ökar skyddet av Sverige och de svenska medborgarna. Sverige ska ha ett starkt och folkligt förankrat totalförsvar med förmåga att möta de olika former av hot som vårt land kan ställas inför – ytterst en väpnad konflikt.”[15]
De identifierar sig alltså helt med den borgerliga svenska staten – den som spärrar in miljöaktivister, begränsar strejkrätten och bedriver en antihuman flyktingpolitik. De ger skamlöst sitt stöd till den yttersta och värsta upprätthållaren av denna kapitalistiska ordning, krigsmakten. Som nu alltså inte bara stödjer svensk imperialism och kapitalism, utan även är en integrerad del i USA-imperialismen.
Medan alla riksdagspartier, inklusive V och MP, vill försvara den svenska klass-staten, behövs det en alternativ röst – en som ställer upp till arbetarklassens försvar. Som vi sett otaliga exempel på i arbetsdomstolen, andra rättegångsfall, polisingripanden mot demonstranter, etc, står staten inte på arbetarklassens sida.
Kollektiv motståndkraft
Arbetarklassen måste försvara sig själv. Det gör den i varje strejkvaktskedja. Arbetarklassens kollektiva motståndskraft måste stärkas och fördjupas. Det blir starkare ju mer klassen håller ihop.
En del i arbetarklassens försvar mot alla hot – inte minst krigshotet och hotet från amerikanska soldater – är att organisera till protester för att riva upp DCA-avtalet. Alla fredskrafter, alla krafter som arbetar mot DCA-avtalet måste samlas för att enat bygga en mäktig proteströrelse som kan både riva upp DCA-avtalet och bryta med krigsalliansen NATO.
För detta behövs det ett nytt, ärligt, socialistiskt parti som kan samordna kampen. Ett sådant byggs just nu.
Börja med att skriva på naminsamlingen:
[1] “In Okinawa, 2 New Sexual Assault Cases Implicating US Soldiers Fuel Public Anger”, The Diplomat, 2024-07-02. https://thediplomat.com/2024/07/in-okinawa-2-new-sexual-assault-cases-implicating-us-soldiers-fuel-public-anger/
[2] “Okinawa Governor Blasts US Military’s Lack of Transparency in Sharing Alleged Crimes by Troops”, Military.com, 2024-09-10.https://www.military.com/daily-news/2024/09/10/okinawa-governor-blasts-us-militarys-lack-of-transparency-sharing-alleged-crimes-troops.html
[3] “NCIS Case Files Reveal Undisclosed U.S. Military Sex Crimes in Okinawa”, The Intercept, 2021-10-03. https://theintercept.com/2021/10/03/okinawa-sexual-crimes-us-military/
[4] “Amerikanska soldater kan få immunitet för sexköp och våldtäkt i Sverige”, tidningen Ottar, 2024-04-04. https://www.ottar.se/amerikanska-soldater-kan-fa-immunitet-for-sexkop-och-valdtakt-i-sverige/
[5] “The Epidemic of Sexual Assault in the U.S. Military”, Securitywomen, 2021-08-11. https://www.securitywomen.org/post/the-epidemic-of-sexual-assault-in-the-u-s-military
[6] https://scholar.google.com.au/citations?user=jGCDhy0AAAAJ&hl=en
[7] “Deserted: The U.S. Military’s Sexual Assault Crisis as a Cost of War” av Jennife Greenburg, University of Sheffield, August 14, 2024. https://watson.brown.edu/costsofwar/files/cow/imce/papers/2023/2024/8.14.24%20Greenburg_Sexual%20Assault%20Crisis_Costs%20of%20War.pdf
[8] “Deserted: The U.S. Military’s Sexual Assault Crisis as a Cost of War” av Jennife Greenburg, University of Sheffield, August 14, 2024. https://watson.brown.edu/costsofwar/files/cow/imce/papers/2023/2024/8.14.24%20Greenburg_Sexual%20Assault%20Crisis_Costs%20of%20War.pdf
[9] “Deserted: The U.S. Military’s Sexual Assault Crisis as a Cost of War” av Jennife Greenburg, University of Sheffield, August 14, 2024. https://watson.brown.edu/costsofwar/files/cow/imce/papers/2023/2024/8.14.24%20Greenburg_Sexual%20Assault%20Crisis_Costs%20of%20War.pdf
[10] “Tenfold rise in rapes and sexual assaults on girls in military” av Lara Whyte, The Times, 2021-11-04. https://www.thetimes.com/article/tenfold-rise-in-rapes-and-sexual-assaults-on-girls-in-military-pkvck6nbg
[11] https://www.altinget.se/artikel/sd-ett-fordrojt-dca-avtal-skulle-endast-gynna-moskva
[12] “Hultqvist: Vi ska bygga ett folkförsvar”, SvD 2022-12-15. https://www.svd.se/a/rl8JGl/peter-hultqvist-s-vi-skabygga-ett-folkforsvar
[13] https://www.mp.se/just-nu/mp-darfor-rostar-vi-nej-till-dca-avtalet/
[14] https://www.vansterpartiet.se/euval2024/politik/forsvars-och-sakerhetspolitik-i-eu/
[15] SvD 2024-04-15. https://www.svd.se/a/lwgnzG/vansterpartiet-dca-avtalet-gor-sverige-mer-otryggt
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
