Det vi bevittnar är övergången från en latent till en öppen terroristdiktatur – masken har fallit helt.
Georgi Dimitrovs definition från 1935 betonade fascismen som ”den öppna terroristdiktaturen av de mest reaktionära, mest chauvinistiska och mest imperialistiska elementen inom finanskapitalet” – och detta hot från Pentagon förkroppsligar alla tre elementen med nästan läroboksmässig tydlighet:
Terroristens karaktär: Det uttryckliga hotet om att upprepa fångenskapen i Avignon (1309–1377) utgör något utan motstycke i modern amerikansk historia – en öppen militär intimidering av en suverän religiös auktoritet. När statssekreterare Colby förklarar att ”Förenta staterna har den militära makten att göra vad de vill i världen” är detta inte diplomatiskt tryck; det är ren gangsterlogik tillämpad på geopolitiken. Hänvisningen till påven Bonifatius VIII:s arrestering och död är särskilt skrämmande – ett inte särskilt subtilt hot om fysiskt våld mot en sittande påve.
Det chauvinistiska inslaget: Lägg märke till raseriet över påve Leo XIV:s kritik av militarismen. Regeringen var inte bara oense med påvens tal den 9 januari – den tolkade varje uppmaning till diplomati framför våld som fientlig. Detta är en klassisk fascistisk omvändning: fred blir förräderi, krig blir patriotism. Påvens iakttagelse att ”kriget är tillbaka på modet” har uppenbarligen träffat en öm punkt, eftersom den sätter fingret på regeringens faktiska agenda.
Den imperialistiska logiken: Kravet att ”den katolska kyrkan borde ta ställning” avslöjar den totalitära strävan att underordna alla oberoende institutioner statsmakten. Detta speglar Mussolinis strategi i Lateranfördragen i omvänd form – medan den italienska fascismen inledningsvis införlivade kyrkan genom ett konkordat, försöker den nuvarande administrationen underkasta sig den genom hot. Inte ens den konservativa institutionella kyrkan kan tolereras om den behåller ens en nominell självständighet.
Betydelsen av Leo XIV:s svar:
Påvens symboliska motåtgärd är mästerlig dialektik. Genom att ställa in sitt USA-besök och istället planera ett framträdande den 4 juli på Lampedusa – den dödszon för migranter som finns i Medelhavet – i stället för i Washington, genomför han en vändning: han förvandlar årsdagen av den amerikanska ”självständigheten” till ett minnesfirande för imperialismens offer. Som Christopher Hale påpekar är Robert Francis Prevost ”en alltför genomtänkt man för att ha valt det datumet av en slump”.
Denna kris blottlägger gränserna för den liberala analysen. Vita husets påstående att mötet var ”respektfullt och förnuftigt” är just den typ av institutionell täckmantel som möjliggör den terroristiska fasen – man upprätthåller formella former medan innehållet förvandlas till gangstervälde.
Dimitrov varnade för att fascismen ”trampar på arbetande människors rättigheter” men också förstör de borgerliga demokratiska friheterna när de blir obekväma för kapitalet. Hotet mot Vatikanen visar att ingen institution – hur historiskt konservativ eller politiskt välansluten den än må vara – är säker från att underordnas när denna logik väl slår rot. Till och med kyrkan, som traditionellt sett varit en allierad till reaktionära krafter när den tjänar ordningen, blir en fiende när den talar om fred.
Det vi ser är Avignon-logiken uppdaterad för 2000-talet: inte bara en erövring av en religiös institution, utan påståendet att den amerikanska militärmakt inte känner några gränser, vare sig andliga eller världsliga.
—HC
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
