Israel är en illegal rasistisk stat – här är fakta

Vissa frågar varför det är berättigat att beteckna Israel som en apartheidstat. Därför följer här en konkret beskrivning av hur muslimska och kristna medborgare i inom staten Israels gränser (alltså inte de illegalt ockuperade Västbanken eller Golanhöjderna, utan i själva Israel) utsätts för en systematisk, rasistisk diskriminering jämfört med den behandling de judiska medborgarna får.

För det första: Hur kan  det finnas kvar muslimska och kristna palestinier efter den sionistiska etniska rensningen i erövringskriget 1947-1946? Det beror på att en del muslimska och kristna palestinier (156 000 av en befolkning på 1,3 miljoner; resten hade etniskt rensats eller fanns på Västbanken och i Gaza) var flyktingar inom det som efter Israels erövringskrig 1949 blev statens Israel gränser. Ett exempel är Birims invånare. De blev medborgare i landet men de hindrades av staten från att bosätta sig på egendom som också konfiskerades enligt samma lag. De kallades Present Absentees. Deras egendom konfiskerades också (Present Absentee Property).

Tidigt antogs lagen om expropriering av all egendom (Absentees’ Property Laws) som tillhörde människor som hade flytt landet, det vill säga 80 % av palestinierna som hade fördrivits till grannländerna.

Kommunala tjänster i områden inom staten Israel som bebos av muslimska och kristna palestinier är ofta katastrofalt undermåliga och kontrasten mot de fina Jewish Only-bosättningarna är slående. De hotas också av en hårdare tolkning av lagstiftning.

För muslimska och kristna palestinier som är medborgare i Israel, är många samhällen på landsbygden och bostadsområden i städerna stängda, det är Jewish Only communities. Jorden i Israel förvaltas av en myndighet, Israel Land Administration, som på olika sätt begränsar rätten att äga och odla mark för icke-judar.

De flesta muslimska och kristna palestinier bor i samhällen som får en styvmoderlig behandling av staten, mindre anslag till kommunala projekt och tjänster, sämre polisbevakning. Dessutom får många samhällen inte expandera eftersom de inte får skaffa mer mark, vilket ökar trångboddheten och sociala problem.

Många statliga tjänster är inte tillgängliga för muslimska och kristna palestinier som är medborgare i Israel eftersom de är undantagna från militärtjänstgöring, vilket är ett krav för vissa tjänster.

Beduiner i Negev bor i det staten Israel bestämt sig för att kalla “icke erkända samhällen”. Endast samhällen som är erkända av staten får samhällsservice såsom vatten, el, skolor, etc. Många beduinbyar har aldrig blivit erkända, vilket betyder att de inte tillåts bygga permanenta byggnader (gör de det kommer polisen och river dem), de får inget vatten, ingen el, inga skolor, etc. De flesta bor i tält. Exempelvis har en av dessa byar rivits av polisen mer än etthundra gånger, men varje gång återuppbyggs den.Staten har långt gångna planer på att få beduinerna att bosätta sig i särskilda områden eller samhällen. Samhällsplaneringen utgår ogenerat från etnicitet. Staten driver planer för judaisering av olika områden som Galiléen, Negev, Östra Jerusalem. Den demografiska frågan styr samhällsplaneringen på många sätt.

Palestinier som bor i östra Jerusalem är inte israeliska medborgare, trots att Israel har annekterat östra Jerusalem – ett beslut som är illegalt enligt folkrätten. De har ett permanent uppehållstillstånd i östra Jerusalem. De får bo i Jerusalem men inte i andra delar av landet. Uppehållstillståndet kan omprövas när som helst och olika anledningar. Om man åker utomlands för att studera och tillbringar en längre tid utanför landet kan man förlora rätten att bo i Jerusalem och Israel.

För muslimska och kristna palestinier i östra Jerusalem gäller också att kommunala tjänster i palestinska områden är ofta katastrofalt undermåliga och kontrasten mot de fina Jewish Only-bosättningarna är slående.

Muslimska och kristna palestinier i östra Jerusalem hotas också av en hårdare tolkning av lagstiftning. Det är svårt för dem att få bygglov, vilket leder till trångboddhet. Israeliska myndigheter kan kräva att de bevisa att deras “Center of Life” (alltså en tolkning av var man hör hemma) är i Östra Jerusalem. Om myndigheterna bedömer att ditt Center of life genom ditt jobb eller annan anledning inte är Jerusalem, så förlorar du din status. Om någon av dessa människor väljer att gifta sig med en palestinier som bor på Västbanken, får denna inte bosätta sig i Jerusalem. Det finns par som lever åtskilda och bara ses ibland. I östra Jerusalem pågår ett utnötningskrig. Individer och grupper av judar hävdar med hjälp av israeliska jurister att de har rätt till ett visst hus eller ett helt bostadsområde. Sheik Jarrah och Silwan är två sådana områden där judiska bosättare flyttar fram sina positioner hela tiden med målet att ta över områden och fördriva dess invånare.

Judarna som bor i bosättningar på östra Jerusalem åtnjuter fulla juridiska rättigheter och har mycket bättre juridiskt och administrativt skydd än muslimska och kristna palestinier.

Här kan du läsa om Amnesty Internationals definition av Israel som en apartheidstat.

Israel är som apartheidstat enligt internationella konventioner illegalt:

1. FN:s Apartheidkonvention (1973)

• International Convention on the Suppression and Punishment of the Crime of Apartheid (antagen av FN:s generalförsamling 1973, i kraft 1976).
• Där definieras apartheid som: “omänskliga handlingar begångna i syfte att etablera och vidmakthålla dominans av en rasgrupp över en annan rasgrupp och systematiskt förtrycka dem.”
• Konventionen fastslår att apartheid är ett brott mot mänskligheten och att stater är skyldiga att förhindra och straffa det.

2. Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC, 1998)

• Artikel 7.1 anger att apartheid är ett av de brott mot mänskligheten som ICC har jurisdiktion över.
• Det innebär att enskilda individer (politiska ledare, militärer m.fl.) kan åtalas för apartheid som internationellt brott.

Huvudsaklig källa till det ovanstående är denna bok, där det finns tydliga källhänvisningar. Denna bok är ett måste för alla Palestinaaktivister. Vill du att författaren ska komma och föreläsa, så kontakta förlaget på vaktelforlag@gmail.com