Krigets första offer är sanningen. Israel behövde massiva övergrepp av palestinier för att skyla över sitt militära nederlag den 7 oktober. I västvärlden tar media och politiska ledare i regel Israels påståenden om palestinska övergrepp som sanningar. Det får knappt ifrågasättas, och vanliga medier gör det inte alls. I denna artikel granskas händelserna den 7 oktober och påståendena om palestinska övergrepp ur ett strikt källkritiskt perspektiv, från en svensk juridisk synvinkel. Detta är i vanliga fall det normala förfarandet hos medier – men i detta fall lyser det med sin frånvaro. Därför fyller Klassperspektiv i en viktig lucka i och med denna artikel, som behöver få stor spridning, även internationellt.
Artikeln visar att Israel – trots kontroll över kroppskameror, förhörsmaterial, övervakningsfilmer och hundratals vittnen – ännu efter snart 2 år inte presenterat något entydigt, obrutet och rättsligt hållbart bevismaterial som visar att någon enda palestinsk individ med uppsåt avrättade en enda obeväpnad israelisk civilperson, eller begick någon enda våldtäkt, den 7 oktober 2023.
Bakgrund: På morgonen den 7 oktober 2023 inledde Hamas och andra palestinska väpnade grupper en omfattande och koordinerad attack mot södra Israel. Medan mycket av internationell rapportering har fokuserat på attackerna mot civila mål – inte minst Supernova-festivalen och kibbutzer – var en betydande del av operationen riktad mot israeliska militärbaser och gränsposteringar.
Vi ska börja med att titta på detta, och därefter ska vi granska det som konkret lagts fram av Israel för att styrka påståendet om övergrepp som begåtts av palestinier den 7 oktober.
I. Det militära anfallet
Mål och strategi
Hamas’ militära mål verkar ha varit:
- att slå ut IDF:s gränsövervakning och reaktionsförmåga,
- att skapa ett säkerhetsvakuum i de angränsande områdena (t.ex. Sderot, Ofakim, kibbutzerna),
- att möjliggöra massinfiltration in i Israel,
- och att ta militära och civila fångar att användas som gisslan för att få palestinska fångar i Israel frigivna.
Metoder och medel
Hamas använde en kombination av:
- Raketbeskjutning (över 3 000 raketer under första dygnet) för att överbelasta det israeliska Iron Dome-försvaret.
- Droner som släpptes över IDF:s gränstorn för att förstöra kameror och vapensystem.
- Explosiva laddningar och gränsöverskridande sprängningar för att ta sig genom barriärer.
- Motorcyklar, pickupbilar och paragliders för att snabbt ta sig in på israeliskt territorium.
Anfallna israeliska militäranläggningar
Flera baser attackerades och tillfälligt övertogs:
1. Erez Crossing (militär postering)
- En viktig övergångspunkt vid Gaza-gränsen.
- Hamas-styrkor bröt igenom och dödade flera IDF-soldater.
- Posteringen slogs ut och hölls av Hamas i flera timmar.
2. Zikim-basen (nära stranden)
- En militärbas som attackerades både från land och hav.
- Hamas-kommandoenheter landsteg med små båtar och tog sig in på basområdet.
- Videomaterial från Hamas visar hur israeliska soldater flyr från området.
3. Re’im-basen
- En bas för israeliska gränsstyrkor.
- Hamas tog sig in och dödade ett stort antal soldater, enligt flera källor.
- Det var efter denna attack som Hamas-krigare tog sig vidare mot Supernova-festivalen.
4. Nahal Oz (militärt utpostområde)
- En militär installation med övervakningstorn.
- Övervakningssystem slogs ut med drönare.
- Flera soldater dödades eller tillfångatogs.
5. Be’eri-området
- Även om civila dog här, fanns flera militäranläggningar i närheten som attackerades först.
Resultat av de militära attackerna
- Hamas lyckades under flera timmar neutralisera israeliska gränsstyrkor i delar av södra Israel.
- Kommunikation och övervakning i gränszonen föll samman.
- Ett ofattbart underrättelsemisslyckande från Israels sida blottades: man hade inte upptäckt planeringen, trots månadslånga förberedelser.
- Ett flertal israeliska militärfordon, pansar och vapen föll i Hamas händer, inklusive amerikanska M4-karbiner.
Israelisk respons
- IDF svarade med flyganfall mot mål i Gaza.
- Reservister mobiliserades i stor skala.
- Inledningsvis var reaktionen fördröjd; det tog flera timmar innan israeliska enheter kunde återta full kontroll över angripna områden.
II. Granskning av påståenden om palestinska övergrepp den 7 oktober
Bakgrund
Sedan attacken mot Israel den 7 oktober 2023 har flera rapporter om grova övergrepp begångna av palestinska angripare, främst Hamas, cirkulerat i västmedia. Dessa inkluderar påstådda avrättningar av civila, våldtäkter, mord på barn och äldre samt andra illdåd. Många av dessa uppgifter bygger på videoupptagningar, fångbekännelser, påstådda avlyssningar och israeliska militär- och medieuppgifter.
Centralt för detta är händelser på Novafestivalen, där ett stort antal civila dlödades. Men det är inte klarlagt om palestinierna ens kände till Novafestivalen, eller om de helt enkelt bara ”snubblade” över den. Israeliskt filmmaterial visar beväpnade, civilklädda israeliska säkerhetsvakter och soldater som är inbegripna i eldstrid med palestinier inne på festivalområdet. Utan tvekan dödades många människor i korselden. Frågan är: Blev några medvetet avrättade eller våldtagna av palestinier? Det är detta som här granskas objektivt, utifrån svensk juridisk praxis och källkritiska kriterier.
Här nedan granskas dessa påstådda bevis i ljuset av svensk rätt och ställer frågan:
Skulle något av detta räcka för en fällande dom i Sverige om någon av de utpekade identifierades?
1. Kroppskamerafilmer från Hamas-krigare
Innehåll:
Flera filmer påstås visa Hamas-krigare skjuta mot civila israeler, bl.a. vid Supernova-festivalen och inne i kibbutzer.
Problem:
- Videorna är ofta redigerade av IDF.
- Bilden fryses eller klipps innan ett skott avlossas.
- Offren syns inte tydligt i några fall bli skjutna i realtid.
- Ingen visuell kontext för att avgöra om det rör sig om civilpersoner eller beväpnade individer.
Rättslig värdering i Sverige:
→ Otillräckligt för fällande dom. Saknar direkt bevisning.
2. Påstått avlyssnat samtal mellan far och son
Innehåll:
Ett ljudklipp som publicerats av Israel påstås visa en konversation mellan en far och en son där sonen berättar att han mördat en kvinna under attacken och att fadern reagerar entusiastiskt.
Problem:
- Ljudupptagningen är redigerad och saknar oberoende verifiering.
- Identiteten på parterna är inte bekräftad av tredje part.
- Möjlighet finns att samtalet är fabricerat eller manipulerat för psykologiska eller propagandasyften.
Rättslig värdering i Sverige:
→ Otillräckligt som bevis i sig. Utan teknisk verifiering, identifiering av parterna och oberoende bekräftelse är detta inte rättssäkert.
3. Utsagor från israeler
Innehåll:
Israeler – många av dem militärer – skildrar våldtäkter, målmedvetna avrättningar och grovt våld.
Problem:
- Inga identifierade, dokumenterade våldtäktsoffer har hittills trätt fram offentligt – vilket efter två år är högst anmärkningsvärt.
Rättslig värdering i Sverige:
→ Trovärdiga vittnesmål kan vara avgörande men kräver i regel stödbevis i så här allvarliga brott. Bevisvärdet försämras av att det är utsagor från en krigförande part, om motståndaren.
4. FN:s och HRW:s sammanställningar
Innehåll:
FN:s oberoende undersökningskommission menar att det finns ”reasonable grounds to believe” att övergrepp skett, inklusive våldtäkt. HRW:s åsikter presenteras här. Detta analyseras i saktionen “bilagor” nedan.
Problem:
- FN-rapporter är sammanfattningar av påståenden från israeliskt håll, inte bevismaterial.
- Bygger på obestyrkta israeliska utsagor och bristfällig videoanalys (som redovisas nedan), ej forensik.
Rättslig värdering i Sverige:
→ Otillräckligt som bevis i sig.
Slutsats
Sammantaget visar denna analys att den typ av bevisning som har presenterats i offentligheten – kroppskamerafilmer, avlyssnade samtal, vittnesmål och internationella rapporter – inte uppfyller de höga krav på bevisvärdering som gäller i svensk domstol. I flera fall är materialet redigerat, saknar oberoende verifiering eller bygger på anonyma eller icke-kontextualiserade uppgifter.
I ett rättssamhälle och i all seriös journalistisk rapportering krävs att skuld slås fast genom stark och tydligt verifierbar bevisning. Det har hittills inte presenterats några offentligt tillgängliga fall där detta krav är uppfyllt. Detta är anmärkningsvärt, eftersom man kan förvänta sig att Israel presenterat allt det starkaste bevismaterialet som det förfogar över – och inget av det håller alltså för en källkritisk granskning.
Därför måste alla slutsatser om palestinska övergrepp den 7 oktober behandlas med yttersta försiktighet, särskilt i en konfliktkontext där informationskrigföring, propaganda och psykologiska operationer spelar en central roll.
Källkritik är inte ett uttryck för relativism eller förnekelse – det är en grundpelare för rättssäkerhet och journalistisk integritet. I tider av emotionell och politisk laddning blir det särskilt viktigt att hålla fast vid den principen.
Det är nödvändigt att uppmärksamma att det ligger i Israels direkta politiska och militära intresse att etablera bilden av att palestinska angripare den 7 oktober begick de mest vidriga övergrepp tänkbara. Sådana uppgifter har potential att mobilisera stöd för militära åtgärder, förminska internationell kritik och rättfärdiga omfattande repressalier. Samtidigt finns dokumenterade exempel på att Israel spridit falska eller starkt vilseledande uppgifter i samband med händelsen:
– Rapporter om halshuggna spädbarn som visade sig sakna verifiering, trots att de spreds av statsledningen.
– Påståenden om spädbarn som “grillats i ugn”, utan stöd i något oberoende material.
– Användning av bilder från massakrer i Syrien, som felaktigt påstods visa israeliska offer.
Mot denna bakgrund blir det anmärkningsvärt att Israel – trots kontroll över kroppskameror, förhörsmaterial, övervakningsfilmer och hundratals vittnen – ännu inte presenterat något entydigt, obrutet och rättsligt hållbart bevismaterial som visar att någon enda palestinsk individ med uppsåt avrättat en obeväpnad israelisk civilperson.
Att sådana bevis inte har presenterats bör väga tungt. I ett rättssamhälle är det bevisning – inte misstankar, känslor eller politiska behov – som avgör skuld. Det är den som anklagar som har bevisbördan. Att påstå något utan att kunna styrka det innebär inte att det ändå kan vara sant – det innebär att det inte håller. Och det ska det inte göra heller, om vi menar allvar med rättssäkerhet och seriös journalistik.
→ Alltså inget som ensamt och entydigt skulle ha bevisvärde i svensk domstol i nuläget.
Bilaga – dokument
Det finns däremot klara belägg för att IDF under den 7 oktober 2023 dödade israeliska civila, bland annat genom stridsvagnsbeskjutning av hus där både angripare och civila israeler fanns, samt genom raketer avfyrade från helikoptrar. Flera överlevande från till exempel kibbutzen Be’eri har vittnat om att IDF-soldater sköt mot byggnader där gisslan hölls, med dödlig utgång även för civila israeler. När den ena sidan erkänner egna övergrepp, har det naturligtvis ett större bevisvärde än när den anklagar fienden för någonting.
Så här ser det rent konkret ut gällande Israels påståenden av palestinska övergrepp den 7 oktober:
“Israel Releases Chilling New Video Of Hamas’ Brutal Attack On October 7”
– Se hela filmen. Här finns ingen scen som visar avsiktligt mord på obeväpnade civila eller våldtäkt.
Man måste fråga sig: Varför visar inte Israel tydliga, otivevelaktiga filmer på hur palestinier skjuter ihjäl obeväpnade israeler eller våldtar om de nu, som de påstår, har sådant? Hur kan det komma sig att det enda de har, är sådant här – där man inte ser vem det är som blir skjuten. Att bara utgå från att det är obeväpnade civila håller inte. Det mest troliga är att det är personer som uppfattas utgöra ett hot mot Hamaskrigarna – alltså israelisk soldater. Det är krig. Där skjuter man beväpnade fiender som inte stannar vid en vägspärr. Så gjorde amerikanerna hela tiden i Irak, som alla vet.
För två år sedan påstod Israel att det fanns 1500 våldtäktsoffer den 7 oktober. Ännu har inte ett enda av dem trätt fram. Så är det inte i andra krigszoner där våldtäkt begåtts. Där våldtäkter i krig begås på riktigt, saknas det inte riktiga våldtäktsoffer som framträder, som i Kongo. I Israel – inte ett enda. Se t.ex från Kongo:
Det sägs ofta “vi har hemskare bilder men kan inte visa dem av hänsyn till…” etc. Men ingen annanstans – Ukraina, forna Jugoslavien, Kongo, etc – visas sådan “av hänsyn till…” Fler och fler börjar ifrågasätta det israeliska narrativet. Många hundra civila israeler dödades – ja. Det finns bevis på att israels krigsmakt dödade civila. Det är de enda bevisen på förövare som finns.
Se även 4:15 in på filmen här:
Det är från en av den israeliska militären erövrad Hamas-kroppskamera, redigerad av den israeliska militären. Det påstås 4:15 in på filmen att en Hamas-krigare springer fram till denna person och skjuter ihjäl honom. Men varför fryses filkmbilden precis när Hamaskrigaren kommer fram till personen? Varför ser man inget skott avlossas? Ingen krutrök syns från vapenmynningen. Varför frysa filmbilden när man ändå fokuserar på denna person och t.o.m. ringar in honom? När filmen sedan startar igen, befinner sig Hamaskrigaren en meter längre fram, på väg bort. Varför ta bort det ögonblick som man vill skildra? OM det är äkta – varför försvaga sitt case, om man nu har ett säkert case?
Se sedan hela filmen och fråga dig varför inte ett enda klart fall av en avsiktlig avrättning av en obeväpnad civilperson visas.
Läs och sprid denna viktiga, vetenskapliga genomgång av hänselserna den 7 oktober:
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
