ICC utfärdar arresteringsordrar för Benjamin Netanyahu och Yoav Gallant

Pressmeddelande från ICC den 21 november 2024

Situationen i staten Palestina: ICC:s första förundersökningskammare (nedan kallad kammaren) avvisar staten Israels (nedan kallad Israel) invändningar mot jurisdiktion och utfärdar arresteringsorder för Benjamin Netanyahu och Yoav Gallant.

Beslut på begäran av staten Israel

Kammaren avgjorde två framställningar från Israel den 26 september 2024. I den första begäran ifrågasatte Israel domstolens jurisdiktion över situationen i Staten Palestina i allmänhet och över israeliska medborgare i synnerhet, med stöd av artikel 19.2 i Romstadgan (nedan kallad stadgan). I den andra begäran yrkade Israel att kammaren skulle beordra åklagaren att lämna en ny underrättelse om att en utredning inletts till sina myndigheter enligt artikel 18.1 i stadgan. Israel begärde också att kammaren skulle avbryta alla förfaranden vid domstolen i den aktuella situationen, inklusive prövningen av ansökningarna om arresteringsorder för Benjamin Netanyahu och Yoav Gallant, som gavs in av åklagaren den 20 maj 2024.

Beträffande det första ifrågasättandet noterade kammaren att det inte krävs att Israel godtar domstolens jurisdiktion eftersom domstolen kan utöva sin jurisdiktion på grundval av Palestinas territoriella jurisdiktion, vilket fastställts av förundersökningskammare I i en tidigare sammansättning. Vidare ansåg kammaren att stater enligt artikel 19.1 i stadgan inte har rätt att ifrågasätta domstolens jurisdiktion enligt artikel 19.2 innan en arresteringsorder har utfärdats. Israels ifrågasättande är således för tidigt. Detta påverkar inte framtida eventuella ifrågasättanden av domstolens jurisdiktion och/eller tillåtlighet i ett visst mål.

Beslut i fråga om Israels ifrågasättande av domstolens jurisdiktion enligt artikel 19.2 i Romstadgan

Kammaren avslog också Israels begäran enligt artikel 18.1 i stadgan. Kammarrätten erinrade om att åklagaren underrättat Israel om att en utredning inletts under 2021. Vid den tidpunkten valde Israel, trots en begäran om förtydligande från åklagaren, att inte fullfölja någon begäran om uppskjutande av utredningen. Vidare ansåg kammaren att parametrarna för utredningen i situationen hade förblivit desamma och att det följaktligen inte krävdes någon ny underrättelse till staten Israel. Mot denna bakgrund fann domarna att det inte fanns någon anledning att avbryta prövningen av ansökningarna om arresteringsorder.

Beslut om Israels begäran om att åklagaren ska föreläggas att lämna en underrättelse enligt artikel 18.1

Arresteringsordrar

Kammaren har utfärdat arresteringsorder för två personer, Benjamin Netanyahu och Yoav Gallant, för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser begångna från åtminstone den 8 oktober 2023 till åtminstone den 20 maj 2024, den dag då åklagaren lämnade in ansökningarna om arresteringsorder.

Arresteringsorderna är hemligstämplade för att skydda vittnen och för att säkerställa genomförandet av utredningarna. Kammaren har dock beslutat att offentliggöra nedanstående information eftersom ett beteende liknande det som avses i arresteringsordern förefaller pågå. Kammaren anser vidare att det ligger i offrens och deras familjers intresse att de får kännedom om arresteringsorderns existens.

Inledningsvis ansåg kammaren att Netanyahus och Gallants påstådda agerande faller inom domstolens jurisdiktion. Avdelningen erinrade om att den redan i en tidigare sammansättning beslutat att domstolens jurisdiktion i situationen omfattade Gaza och Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Vidare avstod avdelningen från att använda sina diskretionära proprio motu-befogenheter för att avgöra frågan om de två målen kunde tas upp till prövning i detta skede. Detta utan att det påverkar ett eventuellt avgörande av målens jurisdiktion och tillåtlighet i ett senare skede.

När det gäller brotten fann kammaren skälig anledning att anta att Netanyahu, född den 21 oktober 1949, Israels premiärminister vid tiden för de relevanta gärningarna, och Gallant, född den 8 november 1958, Israels försvarsminister vid tiden för de påstådda gärningarna, var och en bär straffrättsligt ansvar för följande brott som medgärningsmän för att ha begått gärningarna tillsammans med andra: krigsförbrytelsen svält som en metod för krigföring och brotten mot mänskligheten mord, förföljelse och andra omänskliga gärningar.

Kammaren fann också skälig anledning att anta att Netanyahu och Gallant var för sig bär straffrättsligt ansvar som civila överordnade för krigsförbrytelsen att uppsåtligen ha riktat en attack mot civilbefolkningen.

Misstänkta brott

Kammaren fann skälig anledning att anta att internationell humanitär rätt avseende internationell väpnad konflikt mellan Israel och Palestina var tillämplig under den relevanta tiden. Detta eftersom de är två höga fördragsslutande parter till 1949 års Genèvekonventioner och eftersom Israel ockuperar åtminstone delar av Palestina. Kammaren fann också att lagen om icke-internationella väpnade konflikter var tillämplig på striderna mellan Israel och Hamas. Kammarrätten konstaterade att Netanyahus och Gallants påstådda agerande avsåg israeliska regeringsorgans och väpnade styrkors verksamhet mot civilbefolkningen i Palestina, närmare bestämt civila i Gaza. Det rörde därför förhållandet mellan två parter i en internationell väpnad konflikt, liksom förhållandet mellan en ockupationsmakt och befolkningen på ockuperat territorium. Av dessa skäl fann kammaren det lämpligt att, när det gällde krigsförbrytelser, utfärda arresteringsorderna med stöd av lagen om internationella väpnade konflikter. Kammaren fann också att de påstådda brotten mot mänskligheten ingick i en omfattande och systematisk attack mot civilbefolkningen i Gaza.

Kammaren ansåg att det finns rimliga skäl att anta att båda personerna avsiktligt och medvetet berövade civilbefolkningen i Gaza föremål som var nödvändiga för deras överlevnad, däribland mat, vatten, medicin och sjukvårdsmaterial samt bränsle och elektricitet, åtminstone från den 8 oktober 2023 till den 20 maj 2024. Denna slutsats grundar sig på Netanyahus och Gallants roll i att hindra humanitärt bistånd i strid med internationell humanitär rätt och deras underlåtenhet att underlätta hjälpen med alla till buds stående medel. Kammaren fann att deras agerande ledde till att humanitära organisationers förmåga att tillhandahålla mat och andra viktiga varor till den behövande befolkningen i Gaza stördes. De nämnda restriktionerna tillsammans med avstängning av elektricitet och minskad bränsletillförsel hade också en allvarlig inverkan på tillgången till vatten i Gaza och sjukhusens förmåga att tillhandahålla medicinsk vård.

Kammaren noterade också att besluten att tillåta eller öka det humanitära biståndet till Gaza ofta var villkorade. De fattades inte för att uppfylla Israels skyldigheter enligt internationell humanitär rätt eller för att säkerställa att civilbefolkningen i Gaza skulle få tillräcklig tillgång till varor som den behövde. I själva verket var de ett svar på påtryckningar från det internationella samfundet eller förfrågningar från Förenta staterna. I vilket fall som helst var ökningen av det humanitära biståndet inte tillräcklig för att förbättra befolkningens tillgång till viktiga varor.

Vidare fann kammaren att det fanns rimliga skäl att anta att det inte fanns något klart militärt behov eller annat berättigande enligt internationell humanitär rätt för de begränsningar som införts i tillträdet för humanitära hjälpinsatser. Trots varningar och vädjanden från bl.a. FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, stater och statliga organisationer och organisationer i det civila samhället om den humanitära situationen i Gaza har endast ett minimalt humanitärt bistånd tillåtits. I detta avseende beaktade kammaren den utdragna perioden av berövande och Netanyahus uttalande som kopplade samman stoppet för nödvändiga varor och humanitärt bistånd med krigets mål.

Kammaren fann därför skälig anledning att anta att Netanyahu och Gallant bär straffrättsligt ansvar för krigsförbrytelsen svält som metod för krigföring.

Kammaren fann att det finns rimliga skäl att anta att bristen på mat, vatten, elektricitet och bränsle samt särskilda medicinska förnödenheter skapade livsvillkor som var beräknade att leda till att en del av civilbefolkningen i Gaza förintades, vilket ledde till att civila, däribland barn, dog på grund av undernäring och uttorkning. På grundval av det material som åklagaren lagt fram avseende perioden fram till den 20 maj 2024 kunde kammaren inte fastställa att alla rekvisit för brottet mot mänskligheten, utrotning, var uppfyllda. Kammaren fann emellertid att det fanns skälig anledning att anta att brottet mot mänskligheten mord begåtts i förhållande till dessa offer.

Genom att avsiktligt begränsa eller förhindra att medicinska förnödenheter och läkemedel, särskilt narkosmedel och narkosapparater, kom in i Gaza är de två personerna dessutom ansvariga för att genom omänskliga handlingar ha orsakat stort lidande för personer som behövde behandling. Läkare tvingades operera skadade personer och utföra amputationer, inklusive på barn, utan bedövningsmedel och/eller tvingades använda otillräckliga och osäkra medel för att söva patienter, vilket orsakade dessa personer extrem smärta och lidande. Detta utgör brott mot mänskligheten eller andra omänskliga handlingar.

Kammaren fann också att det fanns rimliga skäl att anta att det ovan nämnda agerandet berövade en betydande del av civilbefolkningen i Gaza deras grundläggande rättigheter, inklusive rätten till liv och hälsa, och att befolkningen utsattes för förföljelse på politiska och/eller nationella grunder. Kammarrätten fann därför att förföljelse som brott mot mänskligheten hade begåtts.

Slutligen bedömde kammaren att det finns rimliga skäl att anta att Netanyahu och Gallant bär straffrättsligt ansvar som civila överordnade för krigsförbrytelsen att uppsåtligen ha riktat attacker mot civilbefolkningen i Gaza. I detta avseende fann kammaren att det material som åklagaren tillhandahållit endast gjorde det möjligt för den att dra slutsatser om två incidenter som kvalificerade sig som attacker som avsiktligt riktades mot civila. Det finns rimliga skäl att anta att Netanyahu och Gallant, trots att de hade åtgärder till sitt förfogande för att förhindra eller undertrycka att brott begicks eller för att säkerställa att ärendet överlämnades till behöriga myndigheter, underlät att göra detta.

Bakgrund

Den 1 januari 2015 lämnade Staten Palestina in en förklaring enligt artikel 12.3 i Romstadgan och erkände därmed domstolens jurisdiktion sedan den 13 juni 2014.

Den 2 januari 2015 anslöt sig Staten Palestina till Romstadgan genom att deponera sitt anslutningsinstrument hos FN:s generalsekreterare. Romstadgan trädde i kraft för Staten Palestina den 1 april 2015.

Den 22 maj 2018, i enlighet med artiklarna 13(a) och 14 i Romstadgan, hänvisade Staten Palestina till åklagaren situationen sedan den 13 juni 2014, utan slutdatum. 

Den 3 mars 2021 meddelade åklagaren att utredningen av situationen i Staten Palestina skulle inledas. Detta följde på förundersökningskammare I:s beslut den 5 februari 2021 att domstolen kunde utöva sin straffrättsliga jurisdiktion i situationen och, med majoritet, att den territoriella omfattningen av denna jurisdiktion sträcker sig till Gaza och Västbanken, inklusive östra Jerusalem. 

Den 17 november 2023 mottog åklagarmyndigheten ytterligare en hänskjutning av situationen i Staten Palestina från Sydafrika, Bangladesh, Bolivia, Komorerna och Djibouti och den 18 januari 2024 lämnade Republiken Chile och Mexikos förenta stater in ytterligare en hänskjutning till åklagaren avseende situationen i Staten Palestina.

Kontakt

För ytterligare information, vänligen kontakta Fadi El Abdallah, talesperson och chef för Public Affairs Unit, Internationella brottmålsdomstolen, per telefon på +31 (0)70 515-9152 eller +31 (0)6 46448938 eller via e-post: fadi.el-abdallah@icc-cpi.int