Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har publicerat en text av filmvetaren Charlotte Wiberg som anklagar författaren Johannes Anyuru för att sprida antisemitiska troper. De vänder sig mot att Israel beskrivs som en kärnvapenbestyckad bosättarkoloni istället för “ett land med olika människor och viljor”. Israel grundades sedan 700 000 människor ur ursprungsfolket palestinierna fördrevs från sina hem i den blodiga palestinska katastrofen al-Nakban 1948. Sionistiska bosättare tog över palestiniernas städer, byar och hem. Israel är ett av nio länder som har kärnvapen. Enligt SKMA är det dock en sanning som inte bör beskrivas, åtminstone så länge det inte följs av positiva beskrivningar av Israel som ett land i mångfald.
I slutet av texten ifrågasätter SKMA att Israel sedan 1948 systematiskt inriktat sig på palestinska barn. Det som reaktion på en kommentar på Johannes Anyurus Instagram som pekar på att de sionistiska folkmördargängen Irgun, Sternligan och Hagana systematiskt dödat barn sedan 1948. Dessa blodbesudlade gäng grundade senare den israeliska militären IDF. IDF:s dödande av barn är väldokumenterat och hårt kritiserat av människorättsorganisationer, med över 50 000 barn skadade eller dödade av IDF:s angrepp under folkmordet i Gaza enligt FN:s barnfond UNICEF. Ändå skriver Wiberg såhär:
“Irguns, Sternligans och Haganas aktioner var förvisso dödliga och även barn föll offer för dem, men att de särskilt och systematiskt skulle ha riktat in sig på barn är inte sant.”
Notera hur de sionistiska gängens dödande av barn beskrivs som något som bara hände, hur de “föll offer”, och att det inte alls ska ha varit systematiskt. Över 15 000 palestinier massakrerades under al-Nakban 1948 enligt statistiska centralbyrån i Palestina (PCBS) och många av dem var barn. I byn Deir Yassin, scen för brutala sionistiska angrepp där till exempel hus sprängdes upp med hela familjer instängda, mördades 100 palestinier och 75% var kvinnor och barn. Barn var särskilt utsatta i massflykten som sionisternas etniska rensning orsakade, många dog i sjukdomar och svält. Den kände palestinska konstnären Ismail Shammout var 18 år gammal när de sionistiska styrkorna tvingade ut hans familj och många andra i dödsmarschen i Lydda juli 1948 – en av hans bröder dog av törst. Han berättade om sina fruktansvärda upplevelser för författaren Michael Palumbo som återgav dem i sin bok om den palestinska katastrofen al-Nakba, här ett utdrag publicerat på den palestinska nätencyklopedin Palquest:
“Medan han marscherade i den brännande hettan upptäckte han [Shammout] vatten. Han skyndade sig att fylla en kruka han bar på. Senare mindes han: “I det ögonblicket kom en jeep med tre personer. En av dem, en sionistisk officer, steg ur. Han drog en pistol och höll den mot mitt huvud och beordrade mig att släppa vattnet.” Den arabiske tonåringen hade inget val än att lyda. Ismail skulle aldrig glömma törsten hos de tusentals människor som släpade sig fram, utan att veta vart de var på väg. Han såg människor som tuggade gräs i hopp om att få lite fukt. Andra drack sina barns urin. Vid vägkanten födde gravida kvinnor barn i förtid, förlossningen framkallad av ansträngningarna under deras prövning. Ingen av dessa spädbarn överlevde.”
SKMA har ofta kritiserats för att bedriva lobbyism för Israel. Bland annat definierar organisationen antisionism som en form av antisemitism och har förnekat att Israel bedriver ett folkmord i Gaza.
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
