Vi ser en trist utveckling som dessvärre nästan har lamslagit större delen av den europeiska vänstern och framför allt de tidigare stora kommunistpartierna i Västeuropa samtidigt som den nyliberala fascismens krafter växer dramatiskt och snabbt och marscherar.
Hampus Cronander skrev på Facebook
Dubbelmoral på ledande nivå. Att uttala stöd för Solidaritet anses av Vänsterpartiets verkställande utskott (VU) vara skäl för avstängning, medan att som ordförande för VU stödja Socialdemokraterna är problemfritt.
Är Vänsterpartiet så rädda för den än så länge utomparlamentariska vänstern, då är det ett tydligt tecken på dåligt samvete för högervridningen.
Cancelkultur och sekterism hör inte hemma bland socialister. De gemensamma målen skall ligga till grund för samarbete med aktivister och andra partier, inget annat. Tänk Salvador Allende.
Låt oss tillägga att Solidaritet inte konkurrerar med något av riksdagspartierna, utan fyller det tomrum som V, Mp och S lämnat bakom sig.
Vänsterpartiets ledning stänger dörren närmast panikartat mot all RÖRELSE, och då menar jag inte Solidaritet eller Lundsbergs projekt utan den enorma rörelse som varje lördag demonstrerar i Stockholm för Palestina, rörelsen som med oro sett hur den politiska högern med aktiv assistens av det mäktiga pro-NATO privat/statliga mediemonopolet gått till offensiv för att till slut förverkliga Herbert Tingstens (DN:s liberale chefredaktör på 50-talet) dröm om Natomedlemskap och “en svensk atombomb”, som nu blir verklighet genom DCA-avtalet på 17 platser i Sverige.
Det finns därför ett berättigat brett missnöje LÅNGT UTANFÖR den egna medlemsbasen i Vänsterpartiet som också inkluderar breda delar av det socialdemokratiska partiet som INTE är överens om denna utveckling och som också hade satt förtroende till att åtminstone Vänsterpartiet skulle göra kampanj under valrörelsen mot planerna mot ett svenskt medlemskap i Nato.
Men Etzler, Sjöstedt och Dadgostar passade och satte andra frågor i förgrunden och förlorade ytterligare en procent och av sitt partis politiska identitet.
Det var och är oförlåtligt.
Att man också gjort gemensam sak med de övriga partierna i riksdagen i synen på den komplicerade och mycket känsliga frågan om kriget i Ukraina, gör inte saken bättre eller enklare. På Vänsterpartiet borde det falla ett stort ansvar att vara en politisk vägledare för den historielösa opinionen som läser DN och ser på Rapport, där Natos syn på vad som hände 2014 presenteras eller bara mörkas.
Jag har inte illusionen om att Etzler ska presentera en skarp analys av Pentagons långsiktiga strategi i omringningen av den Ryska Federationen, men åtminstone göra åtskillnad mellan V och övriga proimperialistiska partier i riksdagen. Men nej.
Och då blir demoraliseringen än värre och än större när partimedlemmarna plötsligt upptäcker att partiordföranden är en del av Kamala Harris’ valkampanj, samma vicepresident i USA som under ett drygt år har försett folkmordets generaler i Israel med de bomber som slitit palestinska kvinnor och barn som förvandlats till köttslamsor. Detta medan de, som till exempel Björn Alling i Linköping, som varit partimedlem längre tid än partiordföranden, blir utesluten efter att han kritiserar just partiordföranden för politisk feghet inför det sionistiska folkmordet.
Lyssna på vad Kajsa Ekman säger om kolonialt förtryck och det folkliga motståndets svar , det vill säga hur vi ser på frågan om Orsak och Verkan.
Rörelsen utanför (V) är mycket mer än Solidaritet och Enhetsfront för Palestina och är ett begrepp som Sahra Wagenknecht i Tyskland, som upplevde samma politiska och organisatoriska förtvivlan, lyckades vända och skapa en politisk plattform, som väckte de tyska massorna genom att lyssna på dem. Resultatet måste ha blivit en kalldusch för ledningen i Die Linke, vänsterpartiets motsvarighet, som i valet den 23 februari riskerar att ramla ur Förbundsdagen, medan jag tror att Wagenknechts BSW kanske får 6-8 procent av rösterna. I de tre delstatsvalen i september och oktober fick hon 12-16 procent medan Die Linke förlorade två tredjedelar av sina röster.
Vad göra i ett sådant läge?
Om det finns något sansat tänkande kvar i V-ledningen, borde den utlysa en genomgripande debatt inom partiet, som stakar ut en politisk framgångsväg verkligen lyssnar på folk i Sverige, mer än att insistera och bönfalla S-ledningen om en ministerpost i en kommande regering (som V aldrig kommer att få, för det handlar syvende och sist om styrkeförhållanden).
Vad pågår just nu i två av de tre delstaterna i Tyskland idag? Regeringsförhandlingar mellan SPD och BSW, det senare som har för förhandlingar ställt krav på att Tyskland öppnar för fredsförhandlingar om Ukraina och att vapenleveranserna upphör.
– Vet du vad som hänt?
Igår ringde Scholtz till Putin.
Det… är att göra politik.
Och det borde V-ledningen analysera och studera för att ena i stället för att splittra och fortsätta bli politiskt könslös.
Sahra Wagenknecht kallas idag för en modern variant av Rosa Luxemburg.
Det tror jag dessvärre Dadgostar aldrig kommer i närheten av.
Men något måste hända, annars går Vänsterpartiet samma väg som Die Linke.
[Dick Emanuelsson, Tegucigalpa, Honduras]
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
