Här sågas USAs beskyllningar mot Venezuela för att vara en “narkostat” längs med fotknölarna av Pino Arlacchi, den italienske verkställande direktören för UNODC, FNs program mot narkotika och brottslighet. En strålande artikel!
Under min tid som chef för UNODC, FNs drog- och brottsbekämpningsbyrå, var jag ofta i Colombia, Bolivia, Peru och Brasilien, men aldrig i Venezuela. Det behövdes helt enkelt inte. Den venezuelanska regeringens samarbete i kampen mot narkotikahandeln var bland det bästa på den sydamerikanska kontinenten, endast jämförbart med Kubas oklanderliga samarbete. Ett faktum som idag, i Trumps deliriska berättelse om ”narkostaten Venezuela”, låter som geopolitiskt motiverat förtal.
Men de verkliga siffrorna, som framgår av den globala drograpporten 2025 från den organisation som jag hade äran att leda, ger en helt annan bild än den som Trump-administrationen försöker pracka på oss. En bild som bit för bit raserar den geopolitiska bluff som byggts upp kring ”Cartel de los soles”, en organisation lika legendarisk som Loch Ness-monstret, men som passar för att rättfärdiga sanktioner, embargon och hot om militärt ingripande mot ett land som råkar sitta på en av världens största oljereserver.
Venezuela enligt UNODC: Ett marginellt land på kartan över narkotikahandeln. I svart är producentländerna och i rött konsumenterna. Grönt är länder fria från produktion och genomfart.
UNODCs rapport från 2025 är kristallklar, vilket borde vara pinsamt för dem som har skapat retoriken för att demonisera Venezuela. Rapporten nämner Venezuela bara i förbigående och konstaterar att en marginell del av den colombianska narkotikaproduktionen passerar genom landet på väg till USA och Europa. Enligt FN har Venezuela befäst sin position som ett territorium fritt från odling av kokablad, marijuana och liknande, samt från förekomsten av internationella kriminella karteller.
Dokumentet bekräftar bara de 30 tidigare årsrapporterna, som inte nämner venezuelansk narkotikahandel eftersom den inte existerar. Endast 5 % av den colombianska drogen passerar genom Venezuela. För att sätta denna siffra i perspektiv: under 2018 passerade 210 ton kokain genom Venezuela, medan hela 2 370 ton – tio gånger mer – producerades eller såldes från Colombia och 1 400 ton från Guatemala.
Ja, ni läste rätt: Guatemala är en drogkorridor som är sju gånger viktigare än denna fruktade bolivarianska ”narkostat”. Men ingen talar om det eftersom Guatemala historiskt sett är torrt – det producerar 0,01 % av den totala globala produktionen – av den enda icke-naturliga drogen som intresserar Trump: olja.
Den fantastiska “solkartellen”: en Hollywood-fiktion
”Cartel de los soles” är en skapelse av Trumps fantasi. Den skulle ledas av Venezuelas president, men nämns varken i rapporten från världens främsta organ för narkotikabekämpning eller i dokument från någon europeisk brottsbekämpande myndighet eller knappt någon annanstans på jorden. Inte ens en fotnot. En öronbedövande tystnad, som borde få alla som fortfarande har ett minimum av kritiskt tänkande i behåll att reflektera. Hur kan en kriminell organisation som är så mäktig att den är värd en belöning på 50 miljoner dollar ignoreras fullständigt av alla som arbetar med narkotikabekämpning? [50 miljoner dollar är utfäst av USA i belöning till den som griper Venezuelas president Nicolas Maduro].
Med andra ord, det som säljs som en Netflix-liknande superkartell är i själva verket en blandning av små lokala nätverk, den typ av småbrottslighet som finns i alla länder i världen, inklusive USA, där – för övrigt – nästan 100 000 människor dör varje år av överdoser av opiater som inte har något med Venezuela att göra, men mycket med USAs Big Pharma.
Ecuador: Det verkliga navet som ingen vill se
Medan Washington viftar med det venezuelanska spöket, blomstrar de verkliga naven för narkotikahandeln nästan ostört. Ecuador, till exempel, med 57 procent av de banancontainrar som avgår från Guayaquil och anländer till Antwerpen lastade med kokain. Europeiska myndigheter har beslagtagit 13 ton kokain på ett enda spanskt fartyg, som kom från just de ecuadorianska hamnar som kontrolleras av företag som skyddas av representanter för Ecuadors regering.
EU har tagit fram en detaljerad rapport om hamnarna i Guayaquil, där man dokumenterar hur ”colombianska, mexikanska och albanska maffior alla bedriver omfattande verksamhet i Ecuador”. Mordfrekvensen i Ecuador har skjutit i höjden från 7,8 per 100 000 invånare 2020 till 45,7 år 2023. Men Ecuador nämns sällan. Kanske för att Ecuador bara producerar 0,5 % av världens olja och för att dess regering inte har ovanan att utmana USAs övermakt i Latinamerika?
De verkliga narkotikarutterna: geografi kontra propaganda
Under mina år på UNODC var en av de viktigaste lärdomarna jag drog att geografin inte ljuger. Drogrutterna följer en precis logik: närhet till produktionscentra, enkel transport, korruption av lokala myndigheter, förekomst av etablerade kriminella nätverk. Venezuela uppfyller nästan inga av dessa kriterier.
Colombia producerar över 70 % av världens kokain. Peru och Bolivia står för större delen av de återstående 30 %. De logiska rutterna för att nå de amerikanska och europeiska marknaderna går via Stilla havet till Asien, via östra Karibien till Europa och landvägen via Centralamerika till USA. Venezuela, som vetter mot södra Atlanten, är geografiskt missgynnat för alla tre huvudrutterna. Den kriminella logistiken gör Venezuela till en marginell aktör på den stora scenen för internationell narkotikahandel.
Kuba: Det pinsamma exemplet
Geografin ljuger inte, men politiken kan förneka den. Kuba utgör än idag guldstandarden för samarbetet mot narkotika i Karibien. En ö inte långt från Floridas kust, en teoretiskt sett perfekt bas för distribution till USA, men som i praktiken är främmande för narkotikahandeln. Jag har flera gånger noterat DEA- och FBI-agenters beundran för de kubanska kommunisternas stränga narkotikapolitik.
Det chavistiska Venezuela har konsekvent följt den kubanska modellen i kampen mot narkotika som Fidel Castro själv inledde. Internationellt samarbete, kontroll över det egna territoriet, bekämpning av kriminell verksamhet. Varken i Venezuela eller på Kuba har det någonsin funnits stora områden som odlas med kokain och kontrolleras av den grova brottsligheten.
EU har inga särskilda oljeintressen i Venezuela, men har ett konkret intresse av att bekämpa den narkotikahandel som plågar dess städer. Unionen har tagit fram sin europeiska rapport om narkotika 2025. Dokumentet, som baseras på verkliga data och inte på geopolitiska önsketänkanden, nämner inte en enda gång Venezuela som en korridor för internationell narkotikahandel.
Här ligger skillnaden mellan en ärlig analys och en falsk och kränkande berättelse. Europa behöver tillförlitliga data för att skydda sina medborgare från droger, därför utarbetar man noggranna rapporter. USA behöver rättfärdiganden för sin oljepolitik, därför producerar man propaganda förklädd till underrättelseinformation.
Enligt den europeiska rapporten är kokain den näst mest använda drogen i de 27 EU-länderna, men de viktigaste källorna är tydligt identifierade: Colombia för produktion, Centralamerika för sortering och olika rutter genom Västafrika för distribution. På denna karta finns Venezuela och Kuba helt enkelt inte med.
Men Venezuela demoniseras systematiskt mot alla principer om sanning. Förklaringen gavs av den tidigare FBI-chefen James Comey i hans memoarbok efter att han avgått, där han talade om de onämnbara motiven bakom USAs politik gentemot Venezuela: Trump hade sagt till honom att Maduros regering var ”en regering som sitter på ett berg av olja som vi måste köpa”. Det handlar alltså inte om droger, brottslighet eller nationell säkerhet. Det handlar om olja, som det vore bättre att inte betala för.
Det är alltså Donald Trump som borde beläggas med en internationell belöning för ett mycket specifikt brott: ”systematisk förtal av en suverän stat i syfte att tillskansa sig dess oljetillgångar”.
Pino Arlacchi*, l´Anti Diplomatico 250827 (CV)
*Pino Arlacchi, verkställande direktör för UNODC (ODCCP), FNs program mot narkotika och brottslighet.
Gillar du det Svensk-Kubanska Föreningen gör?
Vill du bidra till kampen mot den omänskliga blockaden?
Swisha en tjuga eller valfri summa till
123 589 0975 eller pg 40 54 11 -0
Ett ännu mer betydelsefullt stöd är medlemskap!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap
(150 kr för pensionärer, arbetslösa och studerande) Samma swish som ovan.
För att få dylika nyheter och kommentarer som inte återges i vanliga västliga nyhetsmedier, kan du med fördel följa och prenumerera på Klassperspektiv. Det är helt kostnadsfritt. Sprid även Klassperspektivs artiklar till dina vänner och bekanta. För att få en gratisprenumeration, klicka HÄR.
Upptäck mer från Klassperspektiv
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
