Antikoloniala historien – inte jihadistisk terrorism – förklarar Hamas 

Om man försöker förstå Hamas inom ramen för islamistisk terrorism av Daesh och al-Qaidas snitt kommer man inte begripa någonting av verkligheten. Det skriver Arash Gelichkan, som menar att man bör titta på den palestinska och övriga antikoloniala historien för att förstå rörelsen. 

Det finns en kontinuitet inom det palestinska motståndet från de sekulära nationalisterna i Fatah, kommunistiska PFLP till islamiskt orienterade självständighetskämpar som Hamas. I en video som visar hur kämpar i Hamas väpnade gren al-Qassams brigader förbereder sig för att konfrontera de israeliska ockupationsstyrkorna syns palestinsk nationalistisk litteratur, många skrivna av kommunistiska intellektuella som Ghassan Kanafani. Det är egentligen inte alls förvånande eftersom de tillhör den skatt som är den palestinska motståndstraditionens kulturuttryck och som högaktas av alla palestinier med självrespekt som folk. Hamas väpnade gren kommer förresten från Izz ad-Din al-Qassam, en muslimsk lärde och självständighetsikon som kämpade mot fransmännen i Syrien och den brittisk-sionistiska dominansen över Palestina decennierna före och efter sekelskiftet 1900. Fatah övervägde att kalla sina stridande styrkor för Qassamiyun efter självständighetsikonen och den kände PFLP-kämpen Leila Khaled sade följande om honom: “där al-Qassam slutade: hans generation startade revolutionen, min generation avser att avsluta den”  

När ditt land blir koloniserat och ockuperat övertrumfar strävan efter nationell befrielse andra ideologiska avvägningar, många gånger öppnar det för breda motståndsallianser över ideologiska skiljelinjer. De som engagerar sig i Hamas oavsett om det är genom att organisera och delta i civila demonstrationer och upplopp eller som stridande inom al-Qassams brigader, de som sätter sina liv på spel gör det först och främst för att kasta av sig den israeliska ockupationen och i andra som någon slags strävan efter ett enligt dem idealiskt islamiskt samhälle. Om man först och främst är intresserad av att islamisera samhället i Palestina kan man göra det långt enklare utan att involvera sig i motståndskampen och försätta sig i risk för israeliska angrepp. Faktum är att Hamas föregångare, den välgörenhetsgren av Muslimska brödraskapet som Sheik Yassin drev på 1980-talet gjorde det under israelisk licens och sådana krafter sågs av Israel som en motvikt till de politiskt aktiva motståndsrörelserna i PLO. Det är först när Yassin och hans vänner grundade den Islamiska motståndsrörelsen Hamas som de blev ett problem för Israel. Och det var inte islamisk fundamentalism som gjorde de populära bland många palestinier, snarare tvärtom: deras kampanjer för att tvinga på kvinnor slöja i slutet av 1980-talet väckte hårda fördömanden från både PLO och Palestinska Islamiska Jihad (namnet till trots en islamisk rörelse närmare de sekulära nationalisterna). Det som gav rörelsen uppsving på 1990-talet var dess motstånd mot Oslo-avtalet med dess svikna löften om palestinsk självständighet samt Fatahs tilltagande korruption inom den nybildade Palestinska Myndigheten PA och den generella tillbakagången för vänstern i Mellanöstern efter Sovjetunionen kollaps (lägg till arabsocialismens nedgång tidigare). De Islamiska nationalisterna blev den naturliga tillflyktsorten efter den sekulära nationalismen och kommunismens nederlag.  Att palestinierna vände sig bort från kommunismen var förövrigt en del av en global trend. 

Så det som driver fram Hamas till en ledande kraft inom det palestinska motståndet är den israeliska ockupationen och apartheidregimen, samt det rättmätiga behovet av att göra motstånd mot den inom den ideologiska och organisatoriska ram som verkar mest effektiv i nuläget. Så vad ska vänstern och solidaritetsrörelsen globalt göra? Helt ta avstånd från den ledande kraften i det palestinska motståndet Hamas som samarbetar med marxistiska PFLP och därigenom de facto ta avstånd från det reellt existerande motståndet? Det senare går inte att göra utan att delvis bli en del av den israeliska propagandapparat som vill utradera all sympati och förståelse för det palestinska motståndet. Palestinierna har rätt att göra motstånd mot ockupationsmaktens militär och det är den största delen av motståndets aktioner – även under 7 oktober angreps ockupationsmaktens militärbaser och soldater, långtifrån bara civila mål. Man behöver inte försvara allt som palestinska motståndsrörelser gör men att erkänna att de har legitimitet och existensberättigande i kraft av att representera ett helt folks strävan efter självbestämmande är grundläggande. Vi bör avvisa terrorstämpeln av motståndet och med kraft betona att det är ockupationen, belägringen och apartheidpolitiken omvärlden måste slå mot. Ingen terrorstämpel, riktad avrättning eller massaker på civila palestinier kan få bort det palestinska motståndet eller ändra på dess arsenal av motståndstaktiker. Vi har en helt bakvänd situation där delar av den europeiska vänstern skyndar till att erkänna “Israels rätt att existera” trots att det är en entitet skyldig till miljontals gånger värre brott än Hamas, gruppen samma vänster menar är en terrororganisation som helst bör upphöra. 

En av de sista punkterna jag vill betona här är att Hamas våldsamhet inte är någon produkt av ideologi, att de skulle göra sådana aktioner för att de skulle vara islamistiska fundamentalister utan skrupler. PFLP genomförde också självmordsbombningar under andra intifadan och under 1970-talet agerade dem dessutom på global skala med flygplanskapningar som satte skräck i resenärer från många länder. Vietnamesiska FNL, vars frihetskamp Olof Palme stödde, var definitivt långt blodigare än Hamas. Vi kan rada upp många fler exempel med Algeriet, ja vi kan rentav gå ända tillbaka till ursprungsfolken i Amerikas motstånd. Faktum är att det närmast är en historisk regel att kolonialism, folkfördrivning och folkmord samsas med våldsamt och ofta blodigt antikolonialt motstånd. Hamas i sin kamp mot den israeliska ockupationsmakten skriver in sig i denna antikoloniala historia, och inte den om jihadistisk terrorism.