Kubas Kommunistparti om läget och dess roll

Kubas Kommunistparti om landets situation

Vid avslutningen av tionde plenarmötet i Kubas Kommunistiska Partis (PCC) Centralkommitté den 5 juli 2025 visade partiets förste sekreterare Miguel Díaz-Canel än en gång att han är ögonblickets man, kapabel att effektivt leda den kubanska revolutionen i en tid då revolutionsgenerationen försvinner från den politiska scenen. Díaz-Canels ledarskap sker i ett historiskt ögonblick som kännetecknas av en intensifiering av den sex decennier långa blockaden mot Kuba och av en strukturell kris i världssystemet. Men det är ett historiskt ögonblick som också präglas av hopp, eftersom nationerna i syd och öst gör framsteg som aldrig förr när det gäller att i den dagliga politiska praktiken förverkliga gamla visionen om en ny internationell ekonomisk ordning, som är mer rättvis, demokratisk och hållbar.

Förste sekreteraren inledde med att hänvisa till plenarsammanträdets förhandlingar och folkets förväntningar på partiet. 

”Vi har haft gemensamma kritiska och djupgående diskussioner om de problem vi har, men det räcker inte för att lösa dem. Vad folket förväntar sig av oss, deras främsta företrädare och offentliga tjänstemän, är konkreta och omedelbara åtgärder som hjälper till att övervinna den djupa ekonomiska kris som gör så stor skada på vår nations andliga väv. För att kunna uppfylla folkets rättmätiga förväntningar kan partiet inte begränsa sig till att fördöma blockaden eller invänta de förväntade resultaten av nya åtgärder för handel och samarbete med vänligt sinnade nationer. Snarare måste partimedlemmarna inse att lösningarna på Kubas problem helt och hållet beror på oss”.

”Kuba lever under krigsförhållanden, där bomber av ekonomiskt krig blockerar eller lägger hinder i vägen för alla ansträngningar, tillsammans med bomber av felaktig information och förvrängning. Under de senaste dagarna har USA-presidentens memorandum om den nationella säkerheten mot Kuba offentligt bekräftat att den nuvarande administrationens strategi är att fortsätta kriget mot Kuba.”

Den kubanske presidenten noterade att ”den machiavelliska [ekonomiska och ideologiska] kombinationen inte bara syftar till att förstöra de knappa resurserna i ett land som är omgivet av ett imperium i de svåra tider som hela mänskligheten upplever. Dess perversa syfte är att nationen splittras och att offret till slut skyller på sig självt och inte på den som är skyldig till svårigheterna.”

”Det ekonomiska och ideologiska kriget mot Kuba känns i den kubanska vardagsverkligheten och det är källan till intensiva debatter på gatorna och på alla skolor och arbetsplatser. I denna situation är uppgiften klar. Det är i detta sammanhang, plågat av hot och svårigheter, som partiet måste arbeta för att stärka enigheten och förbättra det ideologiska arbetet, särskilt när det gäller den patriotiska och revolutionära utbildningen av de nya generationerna, säkerställa genomförandet av regeringsprogrammet för att eliminera snedvridningar och återuppliva ekonomin och samtidigt konfrontera negativa tendenser som finns i det kubanska samhället.”

”Kampen innebär enhetliga åtgärder på två fronter, den ideologiska och den ekonomiska. Den ideologiska fronten innebär en nödvändig och ständig förbättring av det ideologiska arbetet, med betoning på utbildning, förberedelse, urval och utveckling av politiska och statliga ledare, liksom ledare för massorganisationer, administratörer och institutionsledare. Partiet har genomfört många studier som har funnit brister och negativa tendenser, uppförande som inte överensstämmer med principerna för socialistisk uppbyggnad och egoistiskt och individualistiskt beteende som står i motsats till idealen om solidaritet och social rättvisa som är grunden för revolutionens politiska projekt. Det åligger partiets medlemmar att vara närvarande i sociala medier, på gator och torg, på studie- och arbetsplatser, för att förklara och utbilda.”

”På den ekonomiska fronten är den viktigaste uppgiften att säkerställa genomförandet av regeringens program för att eliminera snedvridningar och vitalisera ekonomin, ett program som efter mycket debatt och diskussion godkändes av folkmaktens nationalförsamling i december 2024. Fokus i programmet är att höja produktionen av varor och förbättra effektiviteten i tjänsterna. Alla kvarvarande byråkratiska hinder måste elimineras, vilket gör det möjligt att främja utvecklingen av produktivkrafterna i landet till deras fulla potential. Det är nödvändigt att öka de olika inkomstkällorna i utländsk valuta till landet och att effektivt utnyttja den begränsade tillgängliga utländska valutan. Jordbruket och livsmedelsindustrin har högsta prioritet och därför ger det statliga programmet krediter till lokala producenter, tillgång till material och förnödenheter samt rättvisa priser. Livsmedelssuveränitet är nyckeln.”

”Andra mål för programmet är att stabilisera energisystemet, stabilisera växelkursen för den kubanska peson, locka utländska investeringar i den nationella produktionen, ha en strikt kontroll över genomförandet av programmet och utvärdera resultaten, samt att upprätthålla målet att växa ekonomiskt med social utveckling. Vetenskap och teknik är en integrerad del av denna process: en socialistisk ekonomi blir alltmer cementerad i kunskap.”

Díaz-Canel förklarade att den socialistiska demokratin är en deltagardemokrati. Regeringens program måste genomföras i en form som involverar folket i beslutsfattandet genom t.ex. folkliga samråd, offentliga utfrågningar och digitala plattformar, som är knutna till folkets ideologiska bildning, fördjupar socialismens värderingar och individens roll som en aktiv aktör i samhället och skapar en känsla av tillhörighet och engagemang för det nationella projektet.

Den kubanske presidenten hänvisade till framväxten av en alternativ världsordning. Han konstaterade att trots den osäkerhet och otrygghet som råder i världen, alternativa krafter till USA-imperialismens unipolära dominans har uppstått och fortsätter att konsolideras, som har materialiserats i specifika länder och i organisationer eller grupperingar av länder som BRICS, som strävar efter större oberoende och att bryta det exklusiva oket av finans, teknik och spelregler som är beroende av USA:s ekonomi och makt.

I detta sammanhang har Kuba utvecklat broderliga band med Venezuela, Mexiko, Nicaragua och Honduras samt med länderna i Västindien. Landet har viktiga politiska och ekonomiska förbindelser med Kina, Vietnam, Ryssland och länderna i Eurasiska ekonomiska unionen.

Diskussionerna i partiet visar att det fortsätter att upprätthålla ett samförstånd med befolkningen och uppmanar folket till socialistiskt uppbygge, inte bara genom deklarationer, utan genom engagemang och närvaro bland folket i deras dagliga situation.

The Communist Party of Cuba speaks

Charles McKelvey 250708 (ZT)

HÄV BLOCKADEN AV KUBA!

Bli en del av solidaritetsrörelsen!   

Bli medlem i Svensk-Kubanska!

Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!

Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)

Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0

Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”

PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72